Stenmurklan liknar en brun liten hjärna och växer ofta på kalhyggen i barrskogsterräng, där den får näring ur cellulosa.
Den innehåller det dödliga giftet gyromitrin och orsakar enbart i vårt land tiotals akuta förgiftningsfall varje år. Ämnet är också cancerogent.
Giftet kan visserligen kokas ur svampen eller dunsta bort under torkning men inte avlägsnas helt. Även rester av ämnet kan i olyckliga fall framkalla förgiftningssymtom. Barn bör definitivt inte äta stenmurkla.
-Det har hänt att folk, som plockat stenmurklor och ställt dem i sin bil, har drabbats av förgiftningssymtom under hemfärden, berättar Michael Krikorev, mykolog på Sveriges lantbruksuniversitets artdatabank och som privat driver sajten Svampguiden. Han äter själv inte stenmurkla.
I Sydeuropa är denna vårsvamp dödskallemärkt utan reservationer.
Krikorevs råd till murkelfantasterna är att vänta på toppmurklorna som kommer något senare.
-De växer i både barrskogs- och lövskogsmiljöer, särskilt där det har brunnit, men också i vanliga trädgårdar. Och de kommer inte stenmurklan efter i smaken, säger han.
TT