På Rudbecklaboratoriet i Uppsala finns Akademiska sjukhusets vävnadsinrättning. Där leder Alexandra Karström arbetet med att ta fram ersättning till den som fått sin hud bortbränd.

– En brännskadepatient har jättesvåra sårytor som måste täckas på något sätt efter att man tagit bort den brända huden, säger Alexandra Karlström.

– Och det får man göra i flera steg, för det är sällan man kan lägga en ny hud direkt, fortsätter hon.

Man använder temporära lösningar och det finns många olika syntetiska förband. Men på vävnadsinrättningen arbetar de bland annat med donerad hud.

– Den smärtlindrar patienten nästan direkt när man lägger på. Och så hjälper den patientens egna sårytor att läka och förberedas för att ta emot den egna huden sedan.

Även om det fungerar som ett perfekt plåster är donerad hud ingen permanent lösning, eftersom den kommer att stötas bort. För att patienten ska få en permanent ny hud så finns det två alternativ: det första är att flytta tunna sjok av patientens egen hud från en oskadad del av kroppen till den skadade.

Odlar hud: ”Spejmålar grunden till en ny hudkostym”

Det andra alternativet är att odla hud, och det är något som de också gör på laboratoriet. För att göra det så tar man en frimärksstor hudbit som man finfördelar till enstaka celler som kan växa i en cellodlingsmiljö.

När man har tillräckligt mycket celler för att ge tillbaka till patienten, så blandar man det med ett vävnadsklister i operationssalen.

– Sedan sprejmålar man ut grunden till en ny hudkostym, säger Alexandra Karlström.

– Det kan ju bli begränsad känsel på kroppen, men den ger dig liv, fortsätter hon.

Se hur det fungerar i klippet ovan.

Se hela inslaget i Fråga doktorn här.