De nationella proven fyller inte den funktion som regeringen tänkt sig. De har inte gjort betygssättningen mera rättvis trots att de kostar 150 miljoner kronor om året.

Skolinspektionen har haft i uppdrag att kontrollrätta nationella prov under tre år. Det här var tredje gången. Totalt har cirka 94 000 prov kontrollrättats.

Fortfarande rättar de flesta lärare sina egna elevers prov. Och de betyg läraren sätter skiljer sig alltför ofta från kontrollrättarnas.

Enligt Skolinspektionen finns problem kvar sedan proven började användas i större utsträckning. Bland annat anser inspektionen att syftena med proven är motstridiga och svårförenliga.

Ta bort uppsatsen

Därför föreslår Skolinspektionen att de mer komplicerade delarna av proven, bland annat uppsatsrättning, tas bort men man poängterar också att de delarna är viktiga och bör prövas på annat sätt.

Ann-Marie Begler, generaldirektör för Skolinspektionen, anser att syftet med de nationella proven inte uppnås i dag.

-Det tycker jag inte med tanke på uppsatsdelen i de nationella proven. Så vi föreslår att man ska ta bort uppsatsen från de nationella proven och ha sådana delar som fungerar för att säkra likvärdigheten, säger hon till SVT.

Ann-Marie Begler säger att det är stora skillnader i bedömningen av uppsatserna.

-Här har lärarna rättningsanvisningar från Skolverket men de fungerar inte fullt ut. Och även om man hade haft oerhört bra rättningsanvisningar så är det svårt att rätta uppsatsproven på ett likvärdigt sätt i hela landet, säger hon.

Första lärare generösare

-Man kan säga att tendenserna är likadana som de första två åren. Resultaten är likadana som de tidigare två åren. Det vi ser är att det är stora avvikelser mellan den lärare som först rättar proven och den lärare som vi använder som kontrollrättare, säger Ann-Marie Begler.

-Det är också så att den första läraren som rättar proven många gånger rättar mer generöst än vår kontrollrättare. Men ibland ser vi också det motsatta.

Enligt Ann-Marie Begler finns det två syften med de nationella proven.

-Det ena är att ge ett underlag för likvärdig betygsättning. Man ska alltså bedömas på samma sätt oavsett om man bor i Haparanda eller i Kävlinge. Men det också ett stöd för lärarens egen betygsättning.

Vad bör göras?

Enligt Ann-Marie Begler behövs tydligare bedömningsanvisningar för lärarna som dessutom behöver en bra utbildning i hur man ska bedöma.

-Sedan har vi sett att de skolor som har sambedömning, där man har två lärare som bedömer, får mindre avvikelser vid kontrollrättningen. Det verkar som att samrättning är en ganska bra modell för att minska riskerna för olikvärdighet.

-Vi har också tyckt att man ska kunna rätta proven elektroniskt . Då klarar man alla de kraven. Men det är förenat med en stor kostnad att få tillstånd på alla landets skolor.

Kräver djupare kunskap

Enlligt skolforskaren Anders Jönsson, som Dagens Nyheter talat med, blir det nästan med nödvändighet olika bedömningar när olika personer bedömer komplexa uppgifter som kräver djupare kunskap.

Å andra sidan skulle det vara svårt att få en bild av elevernas kunskaper med enkla 1, X, 2-frågor.

–Vad skulle lärarna ha för nytta av dessa enskilda prov när det gäller betygssättningen om de bara speglar enkla fakta- och minneskunskaper och inte prövar elevernas prestationer på ett djupare plan? säger Anders Jönsson.

Skulle man förenkla de nationella proven vore risken, enligt honom, att undervisningen anpassades till nivån på de nationella proven.

Anders Jönsson frågar sig om det inte vore bättre att använda pengarna som de nationella proven kostar till utbildning av lärarna så att de blev bättre på att bedöma eleverna.

–Det anser jag skulle öka möjligheterna för eleverna att få en mer rättssäker och likvärdig betygssättning, säger han.

Under detta läsår görs 66 olika typer av nationella prov på totalt cirka 6.000 skolor, skriver tidningen.