De högsta inkomsterna möjliggör en livsstil som innebär höga utsläpp. De rikaste kan ha flera bostäder, bilar och båtar. De reser mer, i extremfall med privatjet. Och de konsumerar ofta mer överlag.

– Den här ojämlikheten riskerar ju att undergräva tilltron till klimatpolitiken och omställningen. Det skapar en känsla av att vi i en brinnande klimatkris där många gör sitt för att ställa om, så lever en liten rik elit som vanligt.

Men vet ni att utsläppen inte minskar lika mycket hos de rikaste?

– Våra data visar att det är i den fattigaste hälften som de största minskningarna har skett.

En ny rapport från biståndsorganisationen Oxfam visar att den allra rikaste procenten i Sverige 2019 hade nästan tio gånger så höga utsläpp som en låginkomsttagare.

– Samtidigt befinner vi oss i en tid när vi vet att många i de lägre inkomstgrupperna har det tufft. Det betyder att de allra rikaste har ett särskilt ansvar och de har också större förmåga att göra den här omställningen som behöver ske, säger Hanna Nelson, policychef på Oxfam Sverige.

Rapporten visar att globalt är skillnaden i utsläpp ännu större än i Sverige, eftersom det finns så många fattiga som har väldigt låga utsläpp. Medan den rikaste procenten i Sverige står för sex procent av utsläppen står de rikaste globalt för 16 procent av alla utsläpp. Det är lika mycket som de fattigaste två tredjedelarna av jordens befolkning, eller fem miljarder människor. De rikaste tio procenten står för hälften av utsläppen – i Sverige tillhör ungefär 70 procent av befolkningen denna grupp.

Oxfam föreslår en rad åtgärder som är mycket svåra att genomföra politiskt i Sverige. Det handlar om förmögenhetsskatt, skattehöjningar för den rikaste procenten och en tillfällig skatt på extraordinära vinster hos företag.

– Det skulle minska deras konsumtionsutrymme och därmed deras utsläpp, men också frigöra medel och finansiering för den mycket kostsamma omställning vi står inför, säger Hanna Nelson.