Kvinna, 36 år:

Jag tvingades dricka vin vid flertalet tillfällen. För att jag blev mer medgörlig när jag var berusad. De gjorde eget vin i badrummet, som de tappade upp i flaskor. Det var alltid alkohol inblandat så jag visste att när de drack skulle han hämta mig på natten in till deras sovrum. Jag låg ofta och väntade på honom, vågade inte somna för jag gillade inte att bli väckt. Hon berättade även för polisen, att om han fick hålla på med mig så var han snällare mot henne. Det gör ont att läsa, jag hade bara henne, min pappa fanns inte närvarande och jag älskade henne, men hon gjorde mig så illa, skyddade mig inte. Vart fanns alla vuxna? 

Kvinna, 45 år:

Minns en kväll när jag skulle sova hos farmor och farfar när jag var cirka sju år. Farfar kommer in och ska säga god natt. Han frågar om jag fortfarande är hans tjej. Han vill ha ja-svar annars fortsätter han tjata. Han viker ner täcket tills mina lår syns. Han drar ner mina trosor och lägger sin hand mellan mina ben. Jag minns inget efter det. Jag känner igen en tavla från detta rum så det var nog min flyktväg. Det sista han säger är att jag inte ska berätta detta för någon. Detta pågick fram tills jag var i 14-årsåldern. Jag undvek att följa med till dem redan i 11-årsåldern. När han blev anklagad av en annan tjej så berättade jag allt. Hon tillhörde inte släkten som mig. Han erkände och blev fälld. Men det blev bara dagsböter och inget skadestånd till någon av oss. Vi var de äckliga flickorna. Och som en kusin till mig sa: ”det är ju min farfar och han har ju inte gjort mig något”. Jag var dessutom adopterad. Jag blev paria. Aldrig mer bjuden. Aldrig mer en i familjen. Vem hade skammen? Jag eller han?

Kvinna, 39 år:

Jag utnyttjades sexuellt av en granne och vän till familjen under hela min uppväxt. Minns inte när det började, kan inte minnas en tid innan detta, men det var långt innan skolåldern. I hela mitt liv har jag känt att min kropp är till för andra – män – utan att ens reflekterat över det förrän ganska nyligen. Det var bara självklart. Vill aldrig behöva tänka på min kropp som någon annans än MIN igen. Skuldbeläggandet och skammandet måste sluta NU.

Kvinna, 42 år:

Han tog på mitt kön när han skulle natta mig. Mamma var i vardagsrummet och jag var så rädd, sex eller sju år gammal. Han sa att jag skulle tycka om det. Han sa att mamma skulle bli ledsen om jag berättade. Jag låg ovanpå honom med kläder på och han gned hela min kropp upp och ner tills han kom. Sen gick han ut från mitt rum och jag skämdes och grät tyst.

Kvinna, 39 år:

Man ska bli glad av att titta på söta bilder av en själv som liten – men det blir inte jag, jag blir betryckt och sorgsen. Ledsen över att detta lilla värnlösa barn innan det vid fyra års ålder får utstå mängder av övergrepp och daglig misshandel av den person som borde älska det som mest. När jag var fyra år så hotade dagis med en orosanmälan till socialen om mina föräldrar inte tog mig till BUP. Jag hade pratat om att jag sov med farbröder, att man kunde stoppa metallföremål där man kissar samt förevisat saker som en fyraåring rimligen inte ska ha en aning om.

Kvinna, 34 år:

Den natten ändrades hela mitt liv. 

Jag minns att farfar rörde vid mig och jag var stel som en pinne, förstod som barn ingenting. Har små fragment av minnen av tiden i min barndom men förträngt så mycket. 

Minns en julgransplundring med massa folk där jag har klänning och farfar stoppar in sina fingrar i mitt underliv och ingen märker något. Jag säger inte ett ljud. Jag börjar blöda. 

Farfar ville alltid ”tvätta mitt hår” när jag duschade och jag lät honom för tänkte att om han får göra saker med mig så låter han min syster vara. Duscha är det värsta jag vet, drar mig för att tvätta håret och måste hela tiden ha koll på dörren även i vuxen ålder. Tänkte så många gånger, bättre han ”får mig” än min syster så hon slipper. Har fortfarande svårt att ens skriva ut här vad som hände. Jag kissade ofta på mig både nattetid och dagtid länge och mamma undrade givetvis varför men jag kunde ju aldrig förklara.

Detta pågick till jag var 12 år. 

Hela mitt liv har jag levt med ett självförakt, inte kunnat se mig i spegeln. Jag har levt i destruktiva förhållanden, fått PTSD och borderline som diagnos, gått hos psykolog sedan jag var 15 år, låtit så många killar utnyttja mig, blivit våldtagen medan jag inte sagt ett ljud, killar som slagit, tvingat och hållit fast. Efter så många år av utnyttjande av farfar var det på något sätt helt normalt att låta andra göra samma sak. Aldrig mer!

Kvinna, 31 år:

Första gången jag blev sexuellt utnyttjad var när jag var dryga tre år. Det var min dagmammas man som senare kom att bli min dagpappa. Han brukade ta med mig och hans egna barn till sin privata lägenhet för att underlätta för min dagmamma. Väl i lägenheten fick jag suga av honom. De gånger jag protesterade kunde jag bli fastbunden och i vissa fall sittandes där under längre stunder.

Kvinna, 50 år:

Många kallar mig en hönsmamma. Helikoptermamma – en som hoovrar över sina barn. Överbeskyddande. Det är jag stolt över! En ingift man våldförde sig på mig när jag var elva. Han lade sig bakom mig, tidigt på morgonen, när jag sov över på deras soffa. Jag vände mig om på mage, försökte putta ner honom. Han ställde sig på alla fyra över mig. Gned sig mot mig. Han slickade mig på ryggen och försökte få in händerna mellan mina ben. Jag frös till en stund, medan hjärnan och kroppen försökte samla sig och samarbeta. Spelade död. Stel som en pinne. Jag vet inte hur länge jag låg så. En halvtimme? Det kändes som en evighet. Jag, med mina starka, vältränade lår ihop, armarna hårt intill sidorna, händerna hårt knutna under bröstkorgen. Hjärtat som slog vansinnigt fort. Hans flåsande och händerna och den vidriga tungan.

Det blev aldrig ett fullbordat samlag, men om jag inte till sist lyckats bryta mig loss, knuffa ner honom, hade han våldtagit mig. 

Jag berättade för mina föräldrar, visade blåmärkena på låren. De trodde på mig och stöttade mig direkt. Jag vet faktiskt inte vad de sa till mannen, eller vad de gjorde, men han höll sig på långt avstånd från oss alla om vi ibland träffades på till exempel kalas.

Han var inte den enda. Långt ifrån. 

Kvinna, 31 år:

Jag var ungefär sju år gammal. Han måste varit pensionär eller näst intill. Han var en grannes kattvakt. Han tvingade mig att ta på honom. Jag visste ingenting om sådant. 

Hade glömt/förträngt det men började drömma mardrömmar om det i mellanstadiet. Fick reda på att drömmarna var sanning. Fick se alla papper från polisen. Han fick dagsböter eftersom han led av allvarlig sjukdom. Jag fick men för livet. Det var första men inte sista gången en man gjort saker med mig som jag inte velat. Fy fan! Nu får det vara nog! Tack för att ni delar med er ❤ #allavi

Kvinna, 44 år:

Nu gör jag det... berättar mer offentligt om det mest förbjudna, skamliga och kränkande. Det är hittills bara människor i min närmaste krets som vet. Det är dags nu.

Min pappa som skulle skydda och ge mig trygghet förgrep sig på mig som 8-åring. Det ondaste onda, det mest smärtsamma sveket. Jag var bara ett barn och jag fattade inte vad som pågick. Något kändes fel i sättet han tog på mig och pratade vissa kvällar. Men jag förstod inte vad som hänt förrän ett år senare. Då lyssnade jag på ett radioprogram där de tog upp sexuella övergrepp och incest. Det var då jag äntligen fattade vad det var som hade känts så fel.

Jag berättade för mamma (mina föräldrar var skilda) och BUP blev inkopplade. Jag fick träffa en trygg barnpsykolog under en period för att hjälpa mig hantera det som hänt. Mamma och pappa besökte också BUP och pappa fick klart för sig vad han utsatt mig för och vilka konsekvenser det skulle kunna få för mig i livet. Det blev ingen polisanmälan då, men övergreppen slutade. Han visste att om det skedde igen så skulle han bli polisanmäld och inte få ha kontakt med mig eller min lillasyster.

Det tog mig många år att bli fri från äcklet och skammen. Många besök hos en fantastisk psykolog, några perioder av ångest och depression. Sedan några år är jag fri. Det onda ligger bakom mig och det som tidigare var en del av min identitet, att ha varit utsatt för incest, är bara en liten del av min historia. Jag har lyckats gå vidare utan att tappa tilltron till män. Det är tyvärr inte så för många av oss som blivit utsatta.

Jag hade tur som hade en lejoninna till mamma. Hon har alltid lyssnat och funnits som stöd i läkeprocessen. Det är inte alla som har den turen. Livet kunde sett helt annorlunda ut för mig om jag inte haft henne...

All kärlek till alla ni som kämpar med att läka ❤️