Enligt en Sifo-undersökning som Rädda Barnen låtit göra är det vanligast att vuxna känner oro för att barn i deras närhet inte tas om hand hemma. Det kan handla om brist på rutiner eller kärlek men också oro för att barnet inte får tillräckligt att äta eller inte har kläder. Knappt 30 procent av de 1.000 tillfrågade har misstänkt att barn utsatts för eller bevittnat våld i hemmet.
Många, sju av tio tillfrågade, har också på ett eller annat sätt ingripit när de känt oro för ett barn. Det vanligaste är att prata med barnet eller deras föräldrar.
Samtidigt finns en osäkerhet som hindrar många från att agera när ett barn far illa. Ofta handlar det om att man är osäker på om oron är befogad eller hur man kan hjälpa.
För att fler ska våga ingripa när barn far illa har Rädda Barnen tagit fram ”Första hjälpen vid oro för ett barn” som ger konkreta tips om vad man kan göra som vuxen. I den listas bland annat vanliga tecken på att barn inte mår bra och hur man kan prata med ett barn man känner oro för.
Prata med barnet du känner oro för
I Rädda Barnens vägledning ”Första hjälpen vid oro för barn” finns bland annat tips om hur man som vuxen kan prata med ett barn som man känner oro för.
1. Berätta att du finns som stöd om barnet vill prata.
2. Låt barnet prata i egen takt.
3. Var så tillåtande som möjligt. Barnet behöver få reagera, både i ord och i handling.
4. Ställ öppna frågor som inte kan besvaras med bara ja eller nej.
5. Försök att normalisera barnets tankar och känslor genom att bekräfta för barnet att det är okej att känna och reagera på olika sätt.
Källa: ”Första hjälpen vid oro för barn” från Rädda Barnen.
En av fyra har känt oro för barn
Enligt Rädda Barnens undersökning har en av fyra tillfrågade känt oro för att ett barn i deras omgivning farit illa hemma.
Fler än hälften har känt oro för eller misstänkt att barnet inte tas om hand på ett bra sätt.
Sex procent har misstänkt sexuella övergrepp.
Av de som känt oro uppger sju av tio att de agerat för att hjälpa barnet.
Drygt var tredje person har kontaktat socialtjänsten och knappt var femte har pratat med personal på skola eller förskola.
Den vanligaste anledningen till att inte agera är osäkerhet på om oron varit befogad. Näst vanligaste anledningen är att någon annan agerat i stället. Tredje vanligaste anledningen är att man inte vet vad man ska göra.
TNS-Sifo genomförde undersökningen på uppdrag av Rädda Barnen under september 2016. Sammanlagt gjordes 1 000 telefonintervjuer.
Källa: Rädda Barnen