När urskogen i Tyresta Nationalpark började brinna 1 augusti 1999 var det knastertorrt i markerna. Temperaturen låg kring 30 grader. Av okänd anledning började det brinna.
Med hjälp av 12 brandhelikoptrar och över 500 man tog det en vecka innan branden var under kontroll. Då hade 450 hektar ekologiskt värdefull skog brunnit ner. Vissa tallar var över 400 år.
Tyrestabranden var liten jämfört med storbranden i Västmanland där 17000 hektar nu brunnit. Brandområdet var riskfyllt och var avstängt i nio månader för allmänheten. Faran för fallande träd var stor och finns fortfarande femton år senare. En storm hösten efter fällde mycket av den brandskadade skogen eftersom rötterna brunnit och försvagats.
Träden blev vedrestaurang
Många chockerades över att gammelskogen brunnit ner men det visade sig att naturen var en vinnare på många sätt. Skogsbränder är ett naturligt inslag och många djur och växter drar nytta av brand.
– Det är jättebra ekologiskt. Brand är något som behövs. Djur och växter som är brandgynnade vill ha brand helt enkelt och så blir det en biologisk mångfald, säger Tecla Jackson, som är biolog och guide på Naturum i nationalparken. Fler grupper än vanligt har senaste veckan velat se brandområdet.
Röken blir parningssignal
En skogsbrand lämnar mycket död ved som blir en jätterestaurang för vedlevande insekter. Snabbast är den sotsvarta praktbaggen, som följer röklukten och kommer till brandfält för att para sig och lägga ägg. Redan nu är praktbaggarna på väg mot brandfälten i Västmanland.
– Den kommer medan det glöder i träden. Den är redan där.
Många fåglar drar i sin tur nytta av insekterna. Hackspettar, bland annat tretåig, har ökat i Tyresta sedan branden. Det gäller också nattskärra, en fågel som trivs i öppna tallandskap.
Tjädern, som gillar sluten skog med gamla träd, fick däremot spelplatserna förstörda. Den finns fortfarande kvar men i lägre antal. Å andra sidan har en annan hönsfågel flyttat in. Orren har blivit vanligare eftersom den nu hittar mer öppen mark.
Fröna väntade 300 år
Sommaren efter branden hittades både blommande brand- och svedjenäva, blå släktingar till midsommarblomster. Dessa kräver skogsbränder för att leva. Fröna behöver en temperatur på 40-50 grader för att gro och kan klara upp till 100 grader. Dokumentation över tidigare bränder i Tyresta visar att fröna hade legat i marken i minst 300 år i väntan på nästa brand och nästa tillfälle att börja gro. Nävorna växer bara de första åren efter en skogsbrand innan annan växtlighet tar över.
– Man ska vara snabb om man ska titta på fina lila blommor, för sedan försvinner de. Men de finns här hela tiden. Att de kan ligga flera hundra år utan att gro är helt fantastiskt.
Sly täcker marken
Hur mycket av skogen som klarar sig beror på hur kraftigt det brunnit och var elden fått fäste. En kraftig brand på marken kan bränna bort hela humuslagret och alla örter. Då krävs att nya frön sprids med vinden innan det kan börja växa. Trädens rötter har då ofta också brunnit och då dör träden eller blåser omkull. Men om branden inte gått så djupt kan blåbär och annat snart skjuta upp igen.
I brandområden ligger fortfarande fallna träd kors och tvärs. Mycket sly har nu vuxit upp. Flera meter höga björkar och tallar växer nu där den gamla barrskogen försvunnit.
Granar har ytliga rötter och låga grenar som kan ta eld så dom är borta. Men alla träd dog inte. Tallar har tjock bark och kan motstå brand på marken. Fortfarande syns förkolnad bark på många träd.
– Tallen är en otrolig överlevare när det kommer till brand och insektsangrepp.
Spåren suddas sakta ut
Nu har naturen kommit en bit på väg att läka såren av storbranden 1999, men det komer att ta årtionden innan spåren har blivit nästan osynliga för ett otränat öga.
– Om 30-40 år kan man i alla fall se en skog igen. Men det kommer säkert ta hundra år innan det blir en granskog. Det kommer ju vara väldigt länge en blandskog men sedan kommer ju de här björkarna attförsvinna.