När Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg uttalade sig efter helgens möte med Natos utrikesministrar använde han begreppet ”historiskt” vid flera tillfällen. Det avsåg det faktum att både Sverige och Finland nu vill söka medlemskap i försvarsalliansen.
Två tidigare neutrala och alliansfria länder, som efter Rysslands angrepp på Ukraina gör helt om i sin utrikes- och säkerhetspolitik och vill gå med i Nato.
Finlands statsledning lämnade på söndagen sitt officiella, och väntade, besked. Finland kommer att lämna in medlemsansökan.
Även de svenska Socialdemokraterna fattade på söndagseftermiddagen beslut om att Sverige bör gå med. Efter den säkerhetspolitiska analys som regeringen och en majoritet av riksdagspartierna enades om i fredags var beslutet väntat. Förbehållet i S-beslutet gäller utplacering av kärnvapen och permanenta Nato-baser i Sverige.
Det är utan tvekan ett historiskt beslut. Socialdemokraterna har på ett par månader gjort en total omsvängning när det gäller en grundpelare i Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik.
Tidigare argument kasseras
Inget annat parti riksdagen har varit så intimt förknippat med alliansfriheten och kritiken mot ett Nato-medlemskap. Det handlar både om synen på kärnvapen och föreställningen att Sverige har en särskild roll i det globala nedrustningsarbetet, men det handlar också om uppfattningen att endast som alliansfritt land kan Sverige ha en självständig röst i utrikespolitiken.
Alla dessa argument har nu förpassats till sophögen. Omsvängningen är total. I stället framhålls att Sverige även som medlem i Nato kan ha en självständig röst och driva på nedrustningsarbetet. Ett Nato-medlemskap blir också billigare för Sverige än fortsatt alliansfrihet, menar ledande socialdemokrater.
Men framför allt utgår argumentationen från det försämrade säkerhetsläget och upplevelsen av Ryssland som ett växande hot. Och så förstås att Sverige bör gå samma väg som Finland.
Oavsett argument är det slående vilken helomvändning Socialdemokraterna nu gör. Efterkrigstidens uttolkning av alliansfrihet och neutralitetspolitik var länge en närmast helig bastion i Socialdemokraternas utrikespolitik. Nu begravs detta och ersätts med en officiell partilinje att Sverige bör söka medlemskap i Nato. Den alliansfrihet partiets företrädare i decennier har pläderat för tillgodoser inte Sveriges behov av säkerhet i det läge som uppstått efter Rysslands angrepp på Ukraina.
Turkiet kan lägga krokben
Socialdemokraternas beslut på söndagen innebär att vägen nu ligger öppen för en svensk ansökan till Nato. Redan på måndagen är planen att fatta beslut om en ansökan, som sedan kan skickas in till Nato på tisdag eller onsdag.
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg var på söndagen översvallande nöjd om de nya ansökarländerna och utlovade en snabb process mot medlemskap. Men Turkiet tycks vara berett att sätta krokben för Sverige, som man anser vara en fristad för terrorister.
Hur långt Turkiet är berett att förhala ett svenskt medlemskap återstår att se. I ett läge där den turkiska ekonomin håller på att haverera och ett presidentval är på ingång kan det här vara en fråga för president Erdogan att profilera sig i. Det kan också vara en fråga där president Erdogan kan vinna andra fördelar i relationen med USA eller Nato.
Strategiskt finns dock fördelar för Turkiet vid ett svenskt och finländskt Nato-medlemskap. Blir den norra flanken viktigare för Ryssland kan Turkiet som regional stormakt se fördelar vid Svarta havet där man ser ryssarna som rivaler.