Han dog i sin lägenhet i östra Berlin, alldeles i närheten av de kvarter som en gång var DDR:s maktcentrum och där Wolf arbetade som spionchef i nära 30 år.

1951, två år efter DDR:s grundande, placerades Markus Wolf i ministeriet för statssäkerhet, Stasi. Redan året därpå var han chef för den avdelning som skötte utlandsspionaget, och var under många år den fruktade ministern Erich Mielkes ställföreträdare.

Mannen utan ansikte

I årtionden gick Markus Wolf under namnet Mannen utan ansikte. Han framträdde aldrig offentligt och inga bilder av honom publicerades. Men hans talanger och effektivitet syntes desto mer, särskilt i Västtyskland, skriver TT.

Där lyckades Wolf placera en av sina män på andra sidan förbundskansler Willy Brandts skrivbord. 1974 greps Günter Guillaume, en av Brandts närmaste medarbetare, som DDR-agent. Skandalen bidrog till att förbundskanslern kort därpå avgick.

Bevakad av säpo

Men 1978 gjorde Wolf ett av sina större misstag. Tillsammans med sin fru reste han via Finland till Stockholm för att möta en av sina spioner i Västtyskland. Han togs om hand av den östtyska ambassaden som liksom Wolf själv var helt ovetande om att den svenska säkerhetspolisen bevakade varje steg han tog.

Bilderna skickades till Västtyskland men där visste ingen vem han var. Inte förrän Stasimannen Werner Stiller flydde till Väst med två resväskor fyllda med topphemligt, fick mannen på bilderna från Stockholm ett namn.

På flykt

När muren föll flydde Markus Wolf till Moskva och senare till Österrike där han greps 1991 och utvisades till Tyskland där han ställdes inför rätta och dömdes till sju års fängelse.

Domen upphävdes men i en senare rättegång fick han två års villkorligt för kidnappningar i Västtyskland.

Därefter uppträdde Wolf i ett otal tv-soffor, gav intervjuer med bland annat SVT:s Ingrid Törnqvist, skrev memoarer och gav till och med ut en rysk kokbok.