Jönköpingspolisen arbetar med ett fall där man hittat armeringsjärn nedkörda 30 centimeter under ytan i en badsjö i Mullsjö. Utredningen lades först ner i brist på bevis men öppnades igen efter inkomna tips.

– Det är vår fulla övertygelse att någon har placerat dem där. De var inte där innan, säger Ulrika Gustafsson, förundersökningsledare på Jönköpingspolisen.

Brottsrubriceringen är framkallande av fara för annan.

Ofta falsklarm

Men i många fall visar sig larm om pålar och nedstuckna föremål vara falska.

– När jag har arbetat kan inte jag dra mig till minnes att vi har haft något specifikt fall där vi verkligen har hittat några pålar under vattnet, säger Lars Madsen, ledningsoperatör på Storstockholms räddningscentral, där han har arbetat i sju år.

I andra fall visar sig fynden ha naturliga förklaringar. Madsen tar upp exemplet från i somras med ”spikpålen” vid Smedsuddsbadet i västra Stockholm som visade sig vara en gran som flutit upp till ytan.

– Det kan ju bli en sådan effekt att gemene man blir mycket mer vaksam och då kan man ju väldigt lätt förvrida saker och ting.

Sprids på nätet

Jack Werner, som granskar historier på nätet och sociala medier i tidningen Metros Viralgranskare, säger att många vandringssägner grundas i en oro som uttrycker sig i att många historier förstärks eller innehåller felaktigheter.

– Man kan fråga sig varför vi är så skraja för att folk av ren ondska ska sabba våra badstunder, vad säger det om tilltron till varandra, säger han.

Varningar om pålar och spett sprids gärna på sociala medier, eftersom användare gärna vill bidra med ”viktig information”. Ett problem han ser är att de ofta är baserade på hörsägen.

– Men folk gör det för att de tycker att det är viktigt att varna, säger Jack Werner.