Han berättar att han själv avvikit flera gånger, både vid ledsagade promenader, frigång och permission.

– En gång avvek jag efter att jag varit på toaletten, eller sa att jag skulle på toaletten men jag gick bara rakt ut. Det var i en galleria. Förr eller senare dyker möjligheten upp om man har den önskan, säger Filip.

Han förklarar sina avvikningar med en känsla av desperation och frustration.

– Det är klart att jag har vetat att avvika inte är någon lösning på någonting. Men frustrationen och desperationen är så stor att behovet att andas åtminstone en liten stund är så stort, säger Filip.

Filip heter egentligen någonting annat.