I stort sett alla är överens om att mammor och pappor ska ta samma ansvar för sina barn. Men i vilken omfattning politiken ska driva på för att jämställdhet ska uppnås är en av de mest laddade frågorna. Ska politikerna fösa opinionen framför sig? Eller ska de gå före och ställa sig på barrikaderna?
Det har varit uppenbart ända sedan Stefan Löfven blev partiledare att han värjt sig för tanken om en så kallad individualisering av föräldraledigheten. Han verkade inte ens särskilt intresserad av att införa en tredje pappamånad. Löfven resonerade ungefär som Göran Hägglund att det var mammorna och papporna hemma vid köksbordet som skulle avgöra hur de ville ta hand om sina barn.
Inga planer på ytterligare steg
Stefan Löfven är lika medveten som Göran Persson var på sin tid om att en stor majoritet av väljarna inte vill ha en individualiserad föräldraförsäkring. När den socialdemokratiska partikongressen i Malmö 2005 var på väg att besluta om en tredelning av föräldraledigheten förklarade Persson på en presskonferens att kongressen för hans del fick besluta vad den ville. Han tänkte i vilket fall som helst inte foga sig i något besked om tredelning. Det var Göran Persson det. Sådan är inte Stefan Löfven. I stället försöker han lugna en orolig opinion med att det absolut inte finns några planer på att ta ytterligare steg mot en delning.
Trots Stefan Löfvens förtjusning i att sätta upp mål och årtal för sin strävan och sina ambitioner i politiken avvisar han bestämt något liknande i det här fallet. Han upprepar i stället att man måste uppnå en legitimitet bland väljarna för en fortsatt delning av föräldraledigheten. Och det gör man med mycket små steg och med stor förståelse. Han försäkrade att han inte har några som helst planer på att påbörja den långsamma vandringen inom en överskådlig framtid.
Slagträ i nästa valrörelse
Reliefen är att det är tio år sedan socialdemokraterna inledde diskussionen om en tredje pappamånad, först nu läggs ett sådant förslag på riksdagens bord. Men inför valet 2018 kommer Allianspartierna, utom möjligen Folkpartiet, att göra stor sak av Västeråskongressens beslut. Det kommer att heta att Socialdemokraterna vill bestämma över mammor och pappor och barnen och hur de vill leva sina liv. Det kan bli svårt för Stefan Löfven att försvara kongressbeslutet – särskilt om han inte själv står helhjärtat bakom det.