• Viktigt meddelande:

    Information om skogsbränder på flera platser i landet Läs mer

Så här mycket gifter har SVT:s reporter i sitt blod

Miljögifter finns överallt, i mat, kläder, teveapparater, leksaker. Men hur farligt är det egentligen? Och har de hamnat in i våra kroppar? SVT:s reporter Karin Axelsdotter Olsson har låtit analysera sitt blod.

Den som håller i provtagningen är Åke Bergman. Han är professor i miljökemi vid Stockholms universitet och har en lång erfarenhet av att analysera miljögifter.

Han säger att han garanterat kommer hitta miljögifter i mitt blod, men jag är skeptisk. Jag har ju levt så miljövänligt jag kan och tänker mig för när jag stoppar i mig något eller köper hygienprodukter. Men det jag är mest orolig för är, om jag nu har miljögifter i kroppen, att jag då överfört dem till min dotter.

De ämnen jag testas för är polyfluorerade föreningar, som bland annat finns i impregnering av kläder och skor. Det är ftalater som används för att göra PVC-plast mjuk, flamskyddsmedel som elektronik och möbler behandlas med för att de ska brinna sämre, tungmetaller i form av bly, kvicksilver och kadmium, bekämpningsmedel som PCB och DDT, bakteriedödande medel som används i smink och kläder samt dioxiner som vi kan få i oss via vissa livsmedel.

Proverna analyseras på universiteten i Stockholm, Lund och Örebro.

”Har hittat rätt mycket”
Efter en månad ringer Åke Bergman och säger att proverna är klara. Det känns lite nervöst faktiskt.

– Nu Karin, ska du få resultatet! Vi har hittat rätt mycket faktiskt, säger han.

Åke Bergman radar upp kemikalie efter kemikalie. Det är PCB, DDT, bisfenol A, dioxiner...

– Du har faktiskt allt det som vi letade efter. Halterna är inte så höga, men det är ämnen som inte ska vara där, säger han.

Och det jag har i kroppen, det har de flesta svenskar i sig. Rent generellt kan man säga att ju äldre man är desto större koncentrationer.

Men det finns några saker som sticker ut i mitt provresultatet. Vi tittar på ftalaterna, alltså de ämnen som används för att göra plast mjuk. Och här jämför vi mig med Åkes värden. För vi passade nämligen på att kika även på hans blod.

Ftalater i smink
– Jag har tio gånger högre halter av ftalaten DEP än du har. Det kanske borde vara tvärtom, eftersom den finns i smink, säger Åke.

– Alltså, jag sminkar mig inte särskilt mycket, men jag vet ju inte vad du gör om kvällarna, säger jag till Åke på skoj.

– Jo, jag är säker på att jag inte sminkar mig, säger han och skrattar.

Vi må ha trevligt, men ftalaterna kan störa fortplantningsförmågan och en del av dem är förbjudna i produkter för barn. Och jag har höga halter av ftalaten DiNP i blodet.

– Kan det vara något på din arbetsplats? Har ni några mjuka plaster där? undrar Åke.

– Hmmm, jag vet inte. Inte vad jag kan komma på.

Höga halter av triklosan

Och så är det ett värde till som sticker iväg på mig. Och som faktiskt symboliserar hela problematiken med miljögifterna.

– Det här tror jag är triklosan, säger Åke och pekar på en hög stapel i ett diagram.

– Men jag är inte säker. Många av de här substanserna har vi inte något facit till, vi har inte an aning om vad det är.

Triklosan är en bakteriedödande kemikalie som används i kläder och hygienprodukter.

Oändligt detektivarbete
Mycket vet han, Åke Bergman, men det är ännu mer som han inte vet. Och det är det som bekymrar honom mest. Okunskapen. Det oändliga detektivarbetet.

– Det finns 10.000-tals kemikalier och vi vet egentligen väldigt lite. Men industrin vet. Eftersom man inte behöver innehållsdeklarera kemikalier får vi ta reda på det bakvägen. Så här tycker jag inte att det borde få vara.

Så, jag har alltså 100-tals kemikalier i kroppen. Det känns inte så bra, men det värsta är att min dotter har fått det som jag har i blodet. För enligt forskarna överförs miljögifterna via navelsträngen och man tillför ytterligare genom amningen.

Karin Axelsdotter Olsson, reporter
karin.axelsdotter-olsson@svt.se

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer