Under de senaste 20 åren har andelen feta fördubblats – i början av 1980- talet var endast fem procent feta.
Räknas även de överviktiga in blir andelen betydligt högre: Varannan man och var tredje kvinna är överviktig.
Fetman ökar mest bland unga kvinnor och är nu nästan lika vanlig som bland unga män. Fetman har också ökat mer bland arbetare och utanför storstäder.
Ofta ökar vikten med åldern men under början av 2000-talet avtog ökningen av andelen feta bland kvinnor i åldrarna 45-64 år. Däremot fortsatte ökningen bland män i samma ålder.
Då män ökar i vikt sätter sig kilona ofta på magen, vilket medför ökad risk för sjukdomar jämfört med kvinnor som i stället blir rundare om stussen då de går upp i vikt.
Andelen underviktiga har minskat både bland män och kvinnor.
Fetma en sjukdom
Fetma (BMI över 30) är en sjukdom, har Världshälsoorganisationen WHO slagit fast. Fetma ökar bland annat risken för högt blodtryck, hormonrubbningar, diabetes, åderförkalkning, gallsten, astma, infertilitet, komplikationer under graviditet och många former av cancer.
Både gener och livsstil avgör en persons risk att drabbas. Fetma är ett mycket svårbehandlat tillstånd där kirurgi (operation av magsäcken) är mest effektivt.
Vad är fetma?
Fetma kan definieras som en abnorm ansamling fettvävnad i kroppen. Fetma och övervikt definieras med hjälp av BMI (body mass index).
• BMI räknas ut genom att man dividerar sin vikt i kilo med kvadraten av kroppslängden mätt i meter.
• En person som är 170 centimeter lång och väger 70 kilo räknar enligt följande: 70/1,70x1,70 = 70/2,89 = 24,22, vilket motsvarar
normalvikt.
Gränserna för olika viktklasser:
• Undervikt: 18,4 och lägre.
• Normalvikt: 18,5-25,0.
• Övervikt: 25,1-30,0.
• Fetma: 30,1 och högre.
• BMI som mätmetod är dock ett trubbigt instrument genom att ingen hänsyn tas till om det är fett eller muskler som ger
viktresultatet. BMI talar inte heller om var överskottskilona sitter.
Källa: TT