-Aktiviteten började öka för drygt ett år sedan. Just nu ser vi kraftiga solutbrott, urladdningar, och om några år kan vi räkna med att maximum nås, säger Bengt Gustafsson, professor i teoretisk astrofysik vid Uppsala universitet.

Rapporter om störd radiotrafik kom på tisdagen från Kina, och fler händelser av det slaget lär inträffa så länge aktiviteten består.

Plasmaexplosioner

Utbrotten på solen är väldiga explosioner av plasma. De förstärker den så kallade solvinden – ett flöde av laddade partiklar som strålar ut från solen tillsammans med lossrivna slingor från solens magnetfält.

-Det som händer är att magnetfältet knycklas ihop, och kopplar om från ett läge till ett annat. Det frigör en väldig massa energi, säger Gustafsson.

När partikelflödet och magnetfältet som träffar jorden är extra kraftigt brukar man tala om solstorm.

Sådana ger praktfulla norrsken men kan också skada satelliter och slå ut elförsörjningen över stora områden. Den kraftigaste inträffade sannolikt 1859 då norrsken kunde ses ända nere i Västindien.

Långa tidscykler

Den allt kraftigare aktiviteten avlöser en lång period av låg aktivitet. Normalt handlar det om en elvaårscykel, även om den inte alltid är helt exakt.

Fast längre tillbaka har solen slumrat in under mycket längre tid än så. Den så kallade Lilla istiden sammanföll med en extremt lugn period som varade under cirka 70 år på 1600- och 1700-talet.

-Då förekom nog nästan inga utbrott alls. För några år sedan var aktiviteten mycket låg, och vi undrade då om vi var på väg in något liknande, säger Gustafsson.

Kopplingen till Lilla istiden har lett till många hypoteser om hur solaktiviteten påverkar klimatet på jorden.

Men osäkerheten är stor och nya studier har visat att hög aktivitet inte nödvändigtvis behöver betyda en klimatuppvärmning, som man tidigare trodde.

TT