Dovhjorten ligger bakom allt större förstörelse på åkermarken i Sverige. Det visar färska siffror från Jordbruksverket.
– Det påverkar ju ekonomiskt, det är min lön. Jag säljer konsulttimmar för 500 000 om året och det är jag illa tvungen till för annars går jag i konkurs, säger spannmålsbonden Alexander von Bothmer.
Skadorna i lantbruksgrödor har nästan dubblerats sedan 2014, då Jordbruksverket senast gjorde en sammanställning. Enligt myndighetens undersökning förstördes 165 000 ton spannmål av vilt under 2020, jämfört med 88 000 ton 2014.
Sedan 2014 har även dovhjortens skador på vall, alltså hö, ökat med 1 400 procent. Fortfarande orsakas den största skadan av vildsvin, men i Södermanland ökar skadorna från framförallt dovhjort.
Stor uppgivenhet
Ökade skador blir dyrt för lantbrukarna. För Alexander von Bothmer kostar skördebortfallet 200 000–350 000 kronor om året.
Precis som många andra i Södermanland arrenderar han och hans pappa marken. De har satt upp fällor, staket, jagat och försökt skrämma bort djuren, men effekten verkar kortvarig. I fjol flög de över 70 av gårdens 450 hektar och upptäckte bland annat 30 procent skador på rapsen.
– Vi kände ganska stor uppgivenhet och maktlöshet. Vi visste att vi hade skador men att det var så himla illa, det var ett litet uppvaknande.
Alexander har gett det fem år – om situation inte blir bättre kommer han packa ihop och skola om sig. Ett år har redan gått.
”Kan lösas med dialog”
De senaste tre åren har ansökningarna om skyddsjakt på dovhjort ökat i Södermanland. Hittills i år har det varit fler ansökningar än hela 2020, enligt Länsstyrelsen. Alexander von Bothmer vill se fler åtgärder från staten.
– Antingen ger man ett direktstöd till viltstängsel som är två och en halv meter högt så att inget djur kommer igenom, vilket jag tycker är en jättetråkig lösning, men det bästa vore om man såg till att skjuta mer djur, stammen måste ner.
Jakttiden på dovhjort gäller från 1 september till 31 mars. Svenska Jägareförbundet tycker att reglerna för dovhjortsjakt är generösa och är inte lika övertygade om att en nationell bestämmelse om att hålla nere stammen måste till.
– Det här är något vi kan lösa med ökad dialog. Det är en fråga för jägare, lantbrukare och skogsbrukare. Självklart kan vi jägare anpassa vår avskjutning och öka den men samtidigt måste skogsägarna se till att det finns foder till djuren och lantbrukarna måste underlätta för jakten i till exempel spannmålet, säger Matilda Söderqvist, jaktvårdskonsulent i Södermanlands län vid Svenska jägareförbundet.
