SVT Nyheter träffar ”Malin” en gråmulen dag i en stad i Västsverige. Hon lever med skyddad identitet – på flykt undan en man som under flera års tid utsatt henne för psykisk terror, våldtäkter och misshandel, berättar hon.

Tre år har gått sedan hon tog mod till sig och lämnade honom och anmälde honom för misshandel.

– Sparken i ryggen var droppen, om han kunde göra det så skulle jag kanske få kniven i ryggen nästa gång, berättar hon.

Svårt att få ut skadestånd

Knappt ett år efter anmälan dömdes mannen för misshandel och hon tilldömdes ett skadestånd. Pengarna, tänkte hon, skulle hjälpa henne och hennes barn att påbörja ett nytt liv. Men det skulle visa sig bli ett tufft jobb att få ut skadeståndet.

– Man måste ta tag i allting själv och man orkar inte. Man har ju precis gått igenom en rättegång och man har fått gå igenom så himla mycket så man vill bara kasta in handduken, säger hon.

Lång väg

Eftersom gärningspersonen inte frivilligt betalade ut skadeståndet behövde ”Malin” ta hjälp av Kronofogden att driva in det. Men ganska snart fick hon reda på att mannen inte hade några tillgångar. Alternativet för henne då var att vända sig till sitt försäkringsbolag. Där fick hon ut ett schablonbelopp som täckte en del men inte hela skadeståndet.

Nu fick hon som sista alternativ vända sig till Brottsoffermyndigheten. Där fick hon ut en så kallad brottskadeersättning, men inte heller den gjorde så att hon kom upp i det utdömda skadeståndsbeloppet, menar hon.

– Det fattas 10 000, men jag har inte tagit tag i det.

Varför då?

– Jag orkar inte, säger hon.

Vad tänker du om att du inte fått någon hjälp här?

– Att det är sorgligt, men det är så det funkar i dagens samhälle. Man får ingen hjälp. Man är ensam helt enkelt.