På onsdagen kom Ekot med uppgiften om att Sverigedemokraterna inte vill att Liberalerna ska vara med i regeringen, vilket är en av få uppgifter som läckt från de pågående regeringsförhandlingarna mellan Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.
Kristian Ljungblad, tidigare stabschef hos Annie Lööf som satt med vid förhandlingsbordet när Januariavtalet slöts 2019, nämner framför allt tre anledningar till att information läcks under pågående regeringsförhandlingar: Ren frustration över att det inte rör på sig, en källa utan inflytande som har ett behov av att visa sig viktig samt en medveten strategi från ett av partierna vid förhandlingsbordet.
Det sistnämnda gör partier för att visa att man menar allvar i en viss fråga, enligt honom.
– Och så börjar det byggas upp ett externt tryck och så får man faktiskt igenom positionerna. Så det kan ju vara en väldigt bra strategi att börja läcka saker vid rätt tillfälle. Man ska dock vara väldigt försiktig med att göra det för tidigt, för det innebär att det skapar en misstro i förhandlingarna.
Ibland kan det bli riktigt dålig stämning kring förhandlingsbordet när information läckts ut, säger han.
– Jag har varit med om att man pausat förhandlingarna i flera dagar för att någon inblandad person varit arg på en anonym läcka.
Stökar till mer än det gör nytta
Mikael Sandström, som bland annat varit Moderaternas chefsförhandlare i Alliansen under åtta år, har en annan bild om hur läckor påverkar den här typen av förhandlingar. Till skillnad från Kristian Ljungblad menar han att information som läcks aldrig brukar gynna det partiet som läckt.
– Det brukar vara precis tvärtom. Att det stökar till det mer än att det är till någon slags nytta.
Han säger också att det sällan som läckan kommer direkt från förhandlingsbordet.
– Det vet jag ju inte, utan jag gissar. Men det går ju ofta att gissa varifrån en läcka kommer. Dessutom har jag många gånger vetat att det läckan säger inte stämmer eftersom jag själv suttit på förstahandsinformation.