Den nu 25-åriga kvinnan fick katten 2002 som en gåva av sin mamma och dennes sambo. Men 2007 lämnades katten över av mamman och en moster på grund av hälsoskäl.

Senare har det uppstått skilda meningar om vem som egentligen äger katten. Kvinnan menar att hon redan 2010 när hon flyttade hemifrån begärde att få tillbaka katten men att mormodern, som då hade hunnit att fästa sig vid djuret, vägrade att gå med på det. Mormodern, å sin sida, menar att hon övertagit ägandet i god tro eftersom barnbarnet inte hört av sig på många år. Det berättar Dagens Juridik.

Ägandefråga

Tingsrätten i Södertörn gick på mormoderns berättelse efter att kvinnan tagit tvisten till domstol 2013 för att reda ut ägandeskapet. Däremot menade tingsrätten att det var visat att den 25-åriga kvinnan var kattens ursprungliga ägare. Därmed ska hennes mamma och moster som var de som lämnade över katten till mormodern därför inte hade haft rätt att ge bort katten utan kvinnans samtycke, men att den huvudsakliga frågan i detta fall rörde sig om mormodern gjort ett giltigt så kallat Ígodtrosförvärv” av katten.

Ändrad dom

Eftersom kvinnan inte hade begärt tillbaka katten på så många år fann tingsrätten att mormodern handlat i god tro.

Domen överklagades av kvinnan och nu gick alltså hovrätten på hennes linje. Hovrätten går emot godtrosförvärv och menar att kvinnan lyckats styrka att hon är den rättmätiga ägare, bland annat efter vittnesmål av sin tidigare styvpappa och en veterinärjournal.

Mormodern blir nu tvungen att lämna tillbaka katten.