Det var Jenny Sjöströms svägerska och Sanna Dusak gamla väns allra högsta dröm: att få simma tusen meter, cykla tio mil, åka skidor tre mil och springa en mil. Deras Julia Jakobsson från Näsum ville göra Tjejklassikern innan cancern tog henne.

– Hon ville visa att fast man var allvarligt sjuk och hade cancer så kan man klara utmaningar. Hon ville visa hela världen, säger Jenny.

TV: ”Det sista jag lovade Julia var att stötta familjen och köra Tjejklassikern”

När den första av klassikerns fyra delar, Lidingö-loppet, gick i september förra året, hade Julia haft cancer till och från i mer än fem år. Cancern hade spridit sig i stora delar av kroppen och Jenny, som inte alls är tränad följde ändå med som stöd.

– Det fick ta den tid det tog, bara vi kom i mål. De sista hundra meterna sprang jag i förväg bara för att jag skulle kunna ta emot henne i målet. Det var en riktigt härlig känsla att se henne komma där. Sen låg vi gräset i minst en halvtimme och bara grät, säger Jenny och fingrar på en tavla på väggen med en bild från gräsmattan.

Blir ingen skidåkning

Men det blir inte fler etapper för Julia. Bara några veckor innan Tjejvasan går av stapeln blev hon snabbt sämre.

– Julias största intresse förutom sin son och sin familj var hästar och ridning. En dag sa läkaren till henne att hon aldrig mer skulle få sitta på en häst. Då gav hon upp och somnade in på natten.

Julia blev bara 34 år. Hon hann aldrig genomföra sin dröm. Men det var aldrig någon tvekan om att Sanna och Jenny skulle göra det i hennes ställe, med första anhalt Dalarna och med ”fuck cancer” skrivet över mössan och jackan.

– Det var det sista jag lovade Julia; att stötta hennes familj och köra Tjejklassikern. Det fanns aldrig en tanke att jag aldrig skulle göra det, säger Jenny.

Cyklar för Julia

Inte heller Sanna tvekade inför uppdraget att fullfölja Julias dröm.

– Vi hade ju bestämt det tillsammans, vi hade lovat att genomföra det. Varken jag eller Jenny var kanske några kämpar i sig, men tillsammans för Julia och med Julia så klarade vi det ändå, säger Sanna.

Vad tror ni att Julia hade tänkt om hon visste att ni gör det här?

– Hon hade blivit stolt och glad, tror jag.

På lördag fortsätter deras kamp mot klassikern och Julias dröm. 10 mil på cykel vid Vättern väntar och sen är det bara simningen kvar. Båda har bara några cykelmil i benen, men det spelar ingen roll är de överens om.

– Vi ska bara komma i mål, för Julia, säger Jenny och Sanna nickar.