Det avfall som inte kan förbrännas eller återvinnas blir till så kallad deponi. Det handlar om till exempel kakel, klinkers eller isolering och är avfall som deponeras, det vill säga förvaras för att slutligen täckas över.

– Det är det som är grejen med en deponicell. Den säkrar att det inte läcker ut lakvatten som rinner genom avfallet. Vi refererar internt till deponicellen som ett stort badkar. Man omsluter avfallet, samlar upp vattnet och renar det, säger Tove Juhl Andersen, som är miljöstrateg på Affärsverken.

”Vinst för miljön”

Hon är projektledare för en utbyggnad av ny deponicell på 6 000 kvadratmeter på Mältans avfallsanläggning. Utbyggnaden innebär att 7 000 ton deponiavfall ska kunna tas emot under 25 år.

– Vi har tryggat anläggningen för lång tid framöver och företag och boende i kommunen slipper långa transporter för att deponera avfall. Det är stor vinst för miljön, säger Tove Juhl Andersen.