”Hon skriker, precis så som en mamma bör skrika när hon har förlorat sitt barn. Hon skriker att bilen inte ens rörde honom. Hur kunde han dö? Hur kunde han?”
Texten ovan är inledningen till 20-åriga Saga Miketinacs novell ”Den röda cykeln”, som är en av de två texter hon har fått nominerade till Lilla Augustpriset.
Sagas noveller har tagits ut bland 475 inskickade bidrag och nu chansen att ta hem det prestigefyllda priset. Totalt är sex bidrag nominerade i tävlingen som vänder sig till unga mellan 16 och 20 år.
– Det är svårt att sätta ord på hur det känns. Det är jättehäftigt och verkligen stort, säger Saga Miketinac när SVT Nyheter Blekinge träffar henne hemma i Ronneby.
Trodde inte på en repris
Hon har varit nominerad till priset även 2015.
– Det var min svenskalärare på gymnasiet som tyckte att jag skulle skicka in ett bidrag. Så det gjorde jag och blev nominerad. Men jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna bli nominerad igen. Det känns som något som man bara är med om en gång i livet, så pass overkligt är det, säger Saga Miketinac.
Men det hände igen. Hennes nominerade texter ”Blod” och den ”Den röda cykeln” har båda ett ganska mörkt innehåll.
Var hittar du det mörka?
– Jag hittar det överallt i världen. Det låter ju sorgligt, men lite så är det nog.
Har alltid velat bli författare
Skrivandet har funnits med henne hela livet. Hon lärde sig skriva väldigt tidigt och frågade ofta sin mormor om hon fick låna hennes skrivmaskin, en maskin som i dag står i hennes eget rum hemma i Ronneby.
– Jag kan inte minnas någon gång i mitt liv som jag inte velat bli författare. Sedan jag visste vad en författare var så har jag tänkt att ”det ska jag göra när jag blir stor”, säger Saga Miketinac.
Men att vinna priset är inget som hon varken förväntar sig eller egentligen har som mål.
– Nomineringen i sig är stor bara den och det känns inte så viktigt att vinna. Jag har läst de andra bidragen och de är helt fantastiska. Alla bidrag är värda det.