Hovrätten anser att han måste ha insett att det fanns en betydande risk för att bilen härrörde från brottslig verksamhet.

Den anhörige hade överklagat till hovrätten för att bli friad. Han hävdar att han trodde att den nu dömde investeringsbedragaren var en framgångsrik entreprenör och affärsman. Bilen ska han ha tagit emot eftersom mannen var skyldig honom pengar.

Men hovrätten konstaterar att flera omständigheter borde ha fått honom att dra öronen åt sig: Den anhörige visste att han tog emot en dyrbar bil från en person som tidigare dömts för grova bedrägerier och nu levde under hot. Bland annat hade en bil sprängts utanför mannens bostad och hans familj hade placerats på skyddat boende.

Även en bekant till investeringsbedragaren döms för grovt penningtvättsbrott av hovrätten. Straffet blir, precis som i tingsrätten, ett och ett halvt års fängelse, och en tredje person döms till ett år och två månaders fängelse för samma brott.

Den man som var huvudåtalad i bedrägerihärvan hade inte överklagat till hovrätten. Blekinge tingsrätt dömde honom i somras till fängelse i fyra år och tio månader för omfattande investeringsbedrägerier, där 90 personer lurades på totalt 85 miljoner kronor.