Familjen Rahimi kom till asylboendet i Fur för åtta månader sedan. Nu har de precis fått reda på att de måste flytta för femte gången sedan de kom till Sverige för ett år och tre månader sedan.

– Det är väldigt svårt att flytta så mycket. Vi flyttar hela tiden, säger Maryam Hejdari som flydde till Sverige från krigets Afghanistan med sin familj.

Asylboendet på Furs gamla sjukhusområde slog upp dörrarna under den stora flyktingvågen för drygt två år sedan. Som mest har det bott över 500 personer här, men sedan Sveriges gränser stängdes har behovet av platser minskat drastiskt. Under våren töms över 180 boende i landet och i Blekinge är det förutom Fur, Guö Värdshus och Hanöhus som bommar igen.

– Vi har inte trivts här så bra, det är svårt att bo fem personer i ett rum. Men jag har lärt mig att läsa och skriva och det kunde jag inte i mitt land, där var jag analfabet, säger Maryam Hejdari.

Mycket engagemang

Ända sedan dag ett har den ideella Välkomstkommittén ordnat aktiviteter som språkcafé, klädutlämning och musikkvällar för de boende.

– För mig är det självklart att engagera mig. Jag tycker om människor och de behöver hjälp här, säger Birgitta Håkansson som bor i byn och är på boendet minst två gånger i veckan.

– Det kommer blir tungt att säga farväl, titta, jag lipar redan nu, säger Inger Persson som också engagerar sig ideellt.

Den 7 april ska boendet var helt tömt, men det är inte många av de nu 170 asylboende som är kvar på boendet som vet var i landet de ska bo sen. Inte heller familjen Rahimi, beskedet från Migrationsverket har inte kommit än. Maryams 10-åriga son Mahdi kommer sakna asylboendet i Fur lite grann, åtminstone att spela fotboll.

– Men jag tycker det ska bli kul att flytta. Jag hoppas på Karlskrona, där min bror går i gymnasiet, säger han.

Se hela klippet här: