Den svenska luffarepoken varade från år 1885 till slutet på 1950-talet då de sociala reformerna kom. Författaren Göran Johansson har planer på att skriva tre böcker om den svenska luffarkulturen. En bok har redan hunnit bli klar.
– Alla känner till Rasmus på luffen. Och det är faktiskt väldigt likt hur det var. Jag började forska i det här för 13 år sedan och fastnade i det. Det är deras sätt att leva och hur samhället såg ut som intresserar mig.
– Hade du ingenting så hade du ingenting. I dag får du ju hjälp om det skulle vara så, säger Göran Johansson.
Kända luffare
Boken beskriver många luffare runt om i landet. I Augerum utanför Karlskrona föddes Blekinges kändaste luffare Nils Rundgren, även känd till luffarnamnet Björnjägaren.
Björnjägaren var också den tidigare justitieministern Thomas Bodströms morfars bror och påbörjade sin vandring på stigarna i Augerum.
Men någon riktig björnjägare var han aldrig, istället hade han flera gånger gripits för lösdriveri och flytt till Norge för att gömma sig. Vid en trädstam i grannlandet satte han sig rakt i en myrstack och blev tvungen att slå ihjäl myrorna.
Men när han kom hem från Norge lät historien annorlunda.
– Myrorna växte och blev kaniner och rävar. Det slutade med att det var en björn han hade skjutit. De var tvungna att hitta på saker för att få uppmärksamhet, säger Göran Johansson.
Sålde trasiga kondomer
Luffarna höll mest till i Blekinge, Småland och Östergötland. I Småland var bland de mest kända Kosta-Lasse och Lill-Sven. Den sistnämnde hette egentligen Sven Joelsson, men blev Lill-Sven då han var kortväxt. Han föddes i Vargsmåla år 1909 och blev kändis i Nybro samhälle då han livnärde sig på att sälja kondomer. På den tiden såldes preventivmedlet enbart på apotek och sjukvårdsbutiker.
Men det var inte vilka kondomer som helst. Lill-Sven stack nämligen två hål i varje kondom innan han sålde dem. Folk blev vansinniga och frågade varför.
– Då svarade Lill-Sven: ”Jag vill att Nybro ska bli en storstad. Så de som köper mina kondomer ska få tvillingar”. Och idag är Nybro faktiskt en egen kommun, berättar Göran Johansson.
Tillverkade saker av järntråd
Ibland fick luffarna en bit mat, boende för natten eller i bästa fall en peng. Luffarna löste också vardagen genom att tillverka saker som gick att sälja i byarna de kom till, så kallat luffartjack.
– De använde järntråd för att göra saker. Det handlade om att överleva. Förr var mor alltid hemma och hon behövde kanske en visp att röra såsen med eller leksaker till ungarna.
Boken Luffarnas Liv & Leverne är Göran Johanssons första del av tre tänkta böcker om luffarepoken.