”Hej Armand, det är mormor. Grattis, grattis ännu en gång! Du kan höra av dig om du inte är vaken. Puss, puss!”

Det är dagen efter Armand Duplantis fantastiska stavhopp som inte bara innebar EM-guld, utan även svenskt och amerikanskt rekord. I en liten timmerstuga i Bondarvet utanför Avesta ringer Ingrid Hedlund, 84 år, och pratar in ett meddelande på barnbarnets mobilsvar.

– Det var väldigt nervöst, vi trodde nog inte att det skulle gå att hoppa så högt och när han väl gjorde det så var han ju långt över, säger Ingrid Hedlund.

Hon är mormor till Armand Duplantis och morfar Lars-Åke Hedlund, 85 år i dagarna, stämmer in i hyllningskören:

– Det kan ju bli hur bra som helst det här!

Telefonen slutar inte ringa

Telefonen i stugan började ringa klockan 07.20 på måndagsmorgonen och när SVT:s reporter bjuds på en kopp kaffe vid köksbordet avbryts samtalet flera gånger av kompisar och barnbarn som ringer och gratulerar.

– Det var alltid högt och lågt med Armand när han var liten. Han hade en oerhörd energi och har tillbringat flera somrar här i sommarstugan, säger Ingrid.

Morfar Lars-Åke är lite extra stolt med tanke på att han själv har ett förflutet som just stavhoppare, även om det var i häcklöpning för veteraner han själv tog sitt senaste VM-guld. Han gav upp friidrotts-karriären när han fyllde 80.

Firade med lite bubbel

Och friidrotten är ett släktdrag. Armand är näst yngst av tre syskon, friidrottare allihop. Mormor Ingrid visar stolt upp alla urklipp hon sparat om barnbarnets framfart. Efter gårdagen lär hon få ta fram saxen igen.

– Vi firade tillsammans med grannarna och lite bubbel, säger Ingrid.

Hur var det med den här hälsningen då, såg de den?

– Jodå, det kändes ju lite speciellt att få en hälsning genom TV sådär, säger Lars-Åke och Ingrid fyller i:

– Sådan är han Armand, han är omtänksam med sin mormor och morfar.