I vintras blev hon uttagen till landslaget för första gången. Och i juni var hon med på den första tävlingen, Europasurfen i Portugal. Där slog hon poängrekord för en svensk damsurfare på internationell nivå, när hon fick 5,25 poäng.

– Jag är nöjd med min prestation, även om jag inte gick vidare från andra rundan. Jag fick mest poäng en svensk damsurfare någonsin fått, så det var jag nöjd med, säger Emmy.

Emmy och resten av landslagskamraterna åker till Japan nu den 2 september för att tävla i World Surfing Games 2019 med det svenska landslaget.

– Det är en viktig tävling, för att vi ska kunna kvala in till OS nästa år.

Det märks snabbt hur passionerad Emmy är när det gäller surfingen, men hon vittnar också om svårigheterna med att kombinera en heltidssatsning och att få ihop vardagen.

– Jag lever som ett vanligt liv, jobbar och tränar. Jag har jobbat på hotell och i surfbutik. Det har känts lite svårt få lägga den tid man vill ha på surfingen. Jag skulle vílja surfa på heltid. Jag skulle vilja satsa allt, men det är svårt.

– Nu när vi (surfingen som sport) ska vara med i OS kanske det blir lättare.

Just OS är en sak som Emmy sett fram emot under väldigt lång tid, berättar hon.

– Mitt största mål just nu är OS nästa år. Det är min största dröm.

Hur började allt?

– Jag har alltid älskat havet. Alltid. När jag jag var runt tio år gammal, så åkte jag, min mamma och hennes man till Teneriffa. Vi var där typ varje sommar. Det var som ett andra hem. Jag ville prova på att surfa, jag tjatade hela tiden. En gång sa mamma så här: “Nu får du prova och sluta tjata”. En lektion blev 25 lektioner, hahaha.

Emmy har nu bott på Teneriffa i fyra år. En resa som började efter studenten 2015. Något som skulle bli en viss utmaning.

– Jag åkte direkt efter studenten. Hann knappt öppna studentpresenterna, haha. Det var spännande och nervöst. Att hitta jobb och lägenhet, men alla bitar föll på plats. Jag fick jobb på ett hotell, och efter några månader kunde jag prata spanska flytande.

Har du något minne som ligger nära hjärtat?

– Ett minne som ligger nära är, det var för ett år sedan, i april. Min mamma var på besök hos mig. Jag har en lägenhet vid stranden, så man ser vågorna från balkongen. Jag vaknade en morgon och tittade ut, och hela havet var vitt av skum, det var så höga vågor. Då sa jag till mamma: “Mamma, jag måste surfa idag!”. Vågorna var fem-sex meter höga. Teneriffa är ett surfparadis. När jag kom ut så var benen helt skakiga.

Något som slagit Emmy under sin vistelse på Kanarieöarna är hur vänligt och trevligt hon har blivit bemött.

– Folk här är alltid så glada och öppna. Man pratar med alla. Om du hamnar bredvid någon på bussen, så kan ni börja prata, och ta en kaffe tillsammans. Det är lite annorlunda från Sverige, men det är härligt.

Har du några tips till någon som funderar på något liknande som du gjorde?

– Ja, att våga göra det man vill. Det låter klyschigt, men det är så. 

– Man kanske inte ska lyssna på vad alla andra säger, säger Emmy, och avslutar med:

– Om man inte provar så vet man inte.