I avslutningsfasen på den halvårslånga rättegången i Stockholms tingsrätt, försvarets plädering, ifrågasattes vittnena. De som pekat ut den åtalade Gävlebon känner honom inte tillräckligt väl, och de som gör det har inte pekat ut honom vid brottsplatserna, hävdade advokaten Tomas Nilsson.

Nilsson påpekar också att situationen i Rwanda 1994 under folkmordet var minst sagt kaotisk. Att långt i efterhand veta vem som befann sig var och när är inte lätt.

Bokstavligt inferno

Bland annat ska vittnen ha hört den åtalades namn ropas under en massaker i en kyrka, där han påstås ha anfört en mobb.

– Angreppet på kyrkan var ett bokstavligt inferno med ett stort antal skräckslagna människor och ett stort antal angripare, sade Nilsson och ifrågasatte möjligheten att ”korrekt uppfatta ett namn bland de här skriken och jämmervrålen”.

Andra vittnen minns fel på bland annat datum.

– Jag har väldigt svårt att se att domstolen kommer fram till någonting annat än en frikännande dom, sade Nilsson.

Kan inte glömma

Åklagarsidan yrkar å sin sida på livstids fängelse och sätter betydligt större tilltro till de dryga 20-talet utsagor som åtalet vilar på. Att man inte minns exakta datum och andra perifera uppgifter är en sak, men trauman minns man, anser åklagare Magnus Elving.

– Problemet är att man inte kan glömma. Det man kommer ihåg är det som framkallar hotet, till exempel ett ansikte. Och är det en person som man känner igen sedan tidigare och som man ser mörda anhöriga eller vänner, då minns man det, säger Elving.

Den åtalade tillhör Rwandas majoritetsfolk hutu men har svenskt medborgarskap, vilket förklarar att rättegången hålls i Sverige. Han var enligt åtalet en lokal folkmordsledare som också sköt rakt in i folkmassor när minoriteten tutsi skulle förgöras under ledning av en extrem hutunationalistisk regim. Han påstås ha deltagit i massakrer på tiotusentals i västra Rwanda, men förnekar brott.

Dom faller först om en och halv månad, strax före midsommar.