På väg att friges från rättspsykiatrin på Säters sjukhus i början av 1990-talet påstår den drygt 40-årige Sture Bergwall plötsligt att han dödat ett barn.

Sedan erkänner han det ena mordet efter det andra – totalt ett trettiotal mord i Sverige, Norge, Danmark och Finland.

Bergwall byter namn. Han kallar sig Thomas, efter en man som han säger sig ha dödat 1964, vid 14-års ålder. Quick är moderns flicknamn.

Beroende av erkännanden

På Säter går Quick i en terapiform som ska framkalla förträngda minnen. Samtidigt medicineras den tidigare missbrukaren med stora doser psykofarmaka.

Thomas Quick minns mycket. Han minns övergrepp mot honom som barn, han minns ett syskon som dödats och begravts framför hans ögon, och fler och fler mord som han själv har begått.

Tvångsvården är inte längre bara vård. De behandlande läkarna gör vallningar och utflykter med Quick för att finna stöd för hans berättelser. Polisen håller förhör och genomför egna vallningar. Under tiden har Quick inga restriktioner. Han är fri att inhämta all information han vill från omvärlden.

Eftersom det saknas vittnesbevisning, och teknisk bevisning, hänger allt på att Thomas Quick – som uppvisar flera olika personligheter och drabbas av återkommande svåra ångestattacker – fortsätter att berätta. Den dag han blir tyst har utredarna inte längre något att gå på.

Mycket tidig kritik

Redan 1993, när Bergwall blev Quick och påstod att han mördat elvaårige Johan Asplund 13 år tidigare, fanns det de som inte trodde på honom.

– Jag var där och kikade på utredningen och fick starka misstankar om att det inte kunde stämma, säger Leif GW Persson, då professor och chef för Rikspolisstyrelsens forskningsavdelning.

Seriemördare, som är väldigt sällsynta, brukar ha ett återkommande tillvägagångssätt och opererar nästan alltid ensamma. Inget av det stämde in på Quicks påstådda mördande.

– Kort sagt var det bara en massa konstigheter, säger Persson som under åren som gick kom att tillhöra en växande skara Quick-kritiker bestående av anhöriga, jurister, psykiatriker och journalister.

Tar tillbaka

Trots oklarheter, och efter att ha dömts för hela sju andra mord, döms Quick den 21 juni 2001 även för mordet på Johan Asplund.

– För varje mord som Thomas Quick fälls för går en mördare fri, säger Johans pappa, Björn Asplund, några månader senare.

Då har Quick redan meddelat att han tagit en ”time-out” och inte längre pratar med polisen i de utredningar där han erkänt mord. Utredningarna läggs ner eftersom polis och åklagare inte längre har något att gå på.

Året därpå byter Thomas Quick namn och blir åter Sture Bergwall. Sex år senare berättar han för SVT-journalisten Hannes Råstam:

”Jag har inte begått något av de mord jag är dömd för, och jag har inte heller begått något av alla de andra mord jag erkänt”.

Snart har det svenska rättsväsendet med all sannolikhet friat Sture Bergwall från alla mord han dömts för. De som kallat processen kring Thomas Quick för Sveriges största rättsskandal genom tiderna känner att de äntligen fått rätt.

De som tycker att morddomarna var riktiga rasar.