Men antalet hjärnskakningar blev så många att han till slut fick lägga skridskorna på hyllan.
Redan som liten visste Jeremy att han skulle bli hockeyspelare, i lilla byn Blackie i västra Kanada där han växte upp spelade de flesta unga killar hockey och det visade sig snabbt att Jeremy hade talang på isen.
Karriären tog verklig fart efter han som tonåring spelade två säsonger med det Kanadensiska juniorlandslaget och 2005 värvades han till New York Islanders. Med fem säsonger i NHL såg Jeremy ut att ha en lovande framtid som hockey spelare.
– Det finns ingen bättre känsla än den man får efter en match, när man gjort det man ska och kämpat tillsammans med laget, säger Jeremy Colliton.
Men den tuffa spelstilen i de nordamerikanska hockeyligorna började tillslut sätta sina spår hos den unga kanadensaren.
– Det finns en kultur när jag växte upp där det inte bara var ok att tackla mot huvudet, det uppmuntrades, säger Jeremy Colliton.
Jeremy, som så många andra professionella hockeyspelare råkade ut för flera hjärnskakningar under kort tid, och för Jeremy blev återhämtningsperioderna längre.
När han 2009 fick två svåra hjärnskakningar under en och samma säsong beslutade sig Jeremy tillslut att lämna NHL och börja spela i Sverige.
– Självklart ville jag tillbaka, jag hoppades att jag skulle bli bättre. Men varje gång blev symtomen värre och tillslut försvann de inte och jag tänkte att jag var riktigt illa ut, säger Colliton.
Problemen fortsatte och speluppehållen blev allt mer påfrestande.
När Jeremy skrev på för Mora i våras gjorde han ett sista försök på isen, då som lagkapten. Men efter bara två matcher i Mora-tröjan fick han återigen en knock mot huvudet och blev tvungen att ta sitt livs svåraste beslut.
– Jag var tillbaka på ruta ett igen, det var sista strået. Jag insåg att jag inte kunde hålla på länge, säger han.
– Jag önskar ju att jag hade kunnat spela i tio år till, men ibland blir det inte som man har tänkt, säger Jeremy.
Lade skridskorna på hyllan
Så som 28 åring och efter 13 år som proffs tog Jeremy beslutet att lägga skridskorna på hyllan, och för sin hälsas skulle aldrig spela hockey professionellt igen.
– Mina söner kommer aldrig få se mig spela, det är en stor besvikelse, säger Jeremy.
Det dröjde dock inte länge innan Jeremy erbjöds att få stanna i Mora, men i rollen som huvudtränare.
–Näst bäst till att spela är att vara tränare, säger Jeremy.
I rollen som huvudtränare har han en tydlig ståndpunkt när det kommer till våldet i spelet.
– Vi måste ändra kulturen, det är inte okej att slå spelare i huvudet. Sporten blir inte sämre om man tar bort slag mot huvudet, säger Colliton.