Dalarnas första angoraullsproduktion har startat på Sollerön. I liten skala visserligen, tretton kaniner generar ull till tretton stickade tröjor per år.

Angorakaninen är stor, tillgiven och har silkeslen päls. Den är ett populärt sällskapsdjur med mervärde. På Solleröns kaningård är det föreståndarinnans intresse för handarbete som styrt verksamheten från enbart kaninuppfödning till ullproduktion.

Eva Blomkvist Ström klipper varje kanin fyra gånger per år. Sedan kardar hon ullen och och spinner den till garn, som hon växtfärgar och stickar till klädesplagg. Garnet är lätt och mjukt, men det är inte slitstarkt som till exempel syntetiska garner.

– Angoraullen är väldigt lätt. Det krävs ungefär fem hekto ull till en tröja i vuxenstorlek. Om man använder fårull krävs ungefär 12 hekto, säger Eva Blomkvist Ström.

– Det är så avslappnande, det är rent meditativt, säger hon om processen att spinna. Spinner gör hon på sin nytillverkade spinnrock från Nya Zealand.

Eva Blomkvist Ström anser inte att just de kunskaperna krävs för att ha angorakanin, men däremot bör en köpare gå kurs i att klippa kaniner för det är inte helt lätt att lära sig utan hjälp.

Angorakaninen är en mutation av vanlig korthårskanin och klarar sig på grund av pälsen inte i det vilda, den tovar ihop sig om den blir blöt. Kaninen blev populär på 1700-talet i främst England och Frankrike.