Krönika: En midsommar som alltid

Uppdaterad
Publicerad

Om någon frågar mig vad jag gjorde midsommaraftonen för sisådär fem år sedan så vet jag exakt. Och då har jag inget övernaturligt minne eller så utan det är bara för att jag helt enkelt gör samma sak varje år. Jag åker hem!

Hem för mig är Söderbärke, den by i södra Dalarna där jag en gång växte upp. Kanske är det så att vi kullor och masar är extra hemkära, inte vet jag, men för mig är det liksom bara självklart, oavsett var jag befinner mig i världen, att komma hem.

Schema från tidig morgon

Redan halv åtta på midsommaraftonens morgon ringer väckaren i flickrummet. En kopp kaffe från perkolatorn och familjen är igång. Storstövlarna fram, hinkar och sekatör. På en timme ska så många blommor det går skördas och lastas in i bilen för vidare färd till festplatsen Hagudden, där majstången ligger redo att göras fin.

Av någon anledning har det officiella majandet i Söderbärke blivit en släktangelägenhet. Kusiner, kusinbarn, morbror och bror och mor finns på plats. Alla med sina små traditionella uppgifter. Själv är jag kransansvarig och förvandlar gamla cykeldäck till blomkransar. Att löva den långa slingan med björkris sköter kusin Emma och att skära av lämpligt stora kvistar fixar morbror Erik. Mamma Karin har med sig fika. Och som varje år hänger regnet i luften och någon fäller alltid kommentaren på bred dialekt ”Men sinte ut å klarn öpp bortöver”. Och jag bara älskar det!

Susanna Johansson SVT Gävledala

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.