På torsdag är det premiär för årets upplaga av Ingmarsspelen i Nås i Västerdalarna, och lagom till dess kommer en ny bok som berättar många fler detaljer om hur utvandrarna till Jerusalem hade det. Men även hur det var för dem som stannade kvar hemma.

Året var 1896 när 37 Nåsbor utvandrade till Jerusalem för att som de trodde få uppleva Jesus återkomst till jorden, och ända sedan 1959 har den historien berättats som teater i Nås – Ingmarsspelen.

Första filmen gjordes 1919 och som utvandraren Ingmars hus användes i den det som heter Josefsgården egentligen. Josef hade 28 kusiner och i den nya boken ”Josefs kusiner berättar” får de berätta en hel del saker som inte publicerats tidigare.

– Boken tar upp mycket om både Selma Lagerlöfs roman och om Jerusalemsfararna, nya saker som inte kommit ut förut säger Skans Vicky Airey, lokalhistoriker som varit med och sammanställt den nya boken. Vicky nämner tex fastighetsaffärerna:

– Man tänker inte på vad som hände med gårdarna när Jerusalemsfararna dragit iväg! En del såldes ut, en del gick vidare i släkterna och det kunde bli komplicerat för det blev flera ägare till samma gård! säger Skans Vicky och ler.

Trots att en hel del ny detaljkunskap kommer fram i boken så kommer den inte att påverka manus eller dialog i Ingmarsspelen som drar igång nu, säger regissören Martin Lindström.

– Selma Lagerlöfs manus ändrar vi inte på – det ligger fast! Men boken är ett bra komplement till den här dramatiska historien och jag rekommenderar att man läser den och sedan går och tittar på Ingmarsspelen. Då får man en ännu större upplevelse på Storänget och kan njuta ännu mer av skådespelet med en massa färger och fantastiska skådespelare, säger regissören Martin Lindström.