En väl avvägd innerkurva och en stark spurt utanför spår.

Sedan var det klaffat och klart för guldduon Maja Dahlqvist och Stina Nilsson i VM:s sprintstafett.

Då började också tårarna falla på läktarplats.

– Det kanske är fel att säga det, men jag har haft en jävla ångest. Men en glädjeångest. Känslor man inte kan beskriva. Det är helt jävla underbart. Särskilt eftersom sprinten gick som den gick, säger pappa Bengt Dahlqvist, som likt övriga familjen var på plats för att följa sin dotter på VM.

– Det är så himla kul nu att hon får revansch för den individuella sprinten. Det är så jädra skönt. Det är så kul när de gör det tillsammans också, säger mamma Marianne Dahlqvist, lika rörd som sin man.