De senaste åren har gruvbolagen stått i kö för att starta produktion i Sverige. Nu har bromsen slagit till. Pengarna sinar när investerarna håller sig undan riskfyllda projekt.
-Vi räknar med att få in de pengar som krävs, säger Christer Lindqvist som är vd för Nordic Iron Ore som planerar att återstarta järnmalmsgruvorna i Håksberg och Blötberget.
-Under nästa år hoppas vi kunna få in cirka 2,3 miljarder kronor från investerare och långivare, sannolikt blir det en del utländskt kapital men vår ambition är fortfarande att bolaget ska kontrolleras från Sverige.
I Gruvberget i Svappavaara bryter LKAB järnmalm, i vad bolaget hoppas ska bli ett av tre dagbrott i området. För de andra två finns ännu inga tillstånd.
Fyra mil därifrån, granne med Kiruna tätort, har LKAB påbörjat brytningen på en ny huvudnivå på 1 365 meter, i världens största underjordsgruva för järnmalm.
Optimism – och oro
Bolagets stora investeringsvilja speglar en sida av gruvbranschen, den där optimismen fortfarande flödar.
-Behovet av metaller ökar, främst på grund av utvecklingen i Kina. Och så småningom kommer Indien också, som startar från en väldigt låg nivå, säger Anders Lindberg, informationschef på LKAB.
Men tillväxten i Kina har mattats av, samtidigt som utbudet av metaller ökat. Resultatet är prisnedgångar den senaste tiden som har satt press på branschen, och också skrämt bort investerare. 2010-2012 kom ungefär 200 ansökningar om undersökningstillstånd in till Bergsstaten varje år. 2013 rasade det till 130. Hittills i år har söktrycket varit ännu lägre.
Nyliga konkurser
Det är inget svenskt fenomen, även om det finns färska exempel på misslyckade eller haltande gruvprojekt här. I slutet av mars gick Lappland Goldminers i konkurs och Northland Resources, som driver en järnmalmsgruva utanför Pajala, är ständigt på randen till att klappa igen.
-Det är extremt svårt just nu i hela världen att hitta kapital till mer riskfyllda projekt. Samtidigt finns det företag som LKAB, som tjänar jättemycket pengar. Det är en komplicerad bild, säger Anton Löf, analytiker på Intierra RMG.
Gruvprojekt är stora och det är svårt att göra en bedömning av vad det kommer att kosta, fortsätter han.
-Vi ser generellt att projekt som startat de senaste åren har underskattat kostnaderna. Det gäller över hela världen.
Längre perspektiv
Men branschorganisationen Svemin ser ingen anledning att revidera sina prognoser. Häromåret kom en rapport där Svemin spådde 10 000-15 000 nya jobb i svenska gruvor de närmaste 15 åren, och ytterligare några tiotusen jobb som en effekt av det. Vd Per Ahl gissar att det 2030 finns 25 metallgruvor i drift i Sverige, mot dagens 16.
-Det man ser är att vi har återkommande upp- och nedgångar, och just nu har vi en nedgång. Men ur ett långsiktigt perspektiv har det inte hänt så mycket. Metallpriserna är i snitt ungefär tre gånger högre än för tio år sedan. Jag ser inte annat än att det kommer att fortgå, med det behov av metaller som finns i världen, säger Per Ahl.