Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Lång historia bakom tiggeri

Vädjande människor på gator och torg, i köpcentrum, på bussar och pendeltåg tillhör numera stadsbilden. Men det är inget nytt fenomen.

I århundraden var tiggeri ett etablerat försörjningssätt i Sverige.

– Tiggeri har funnits så länge det funnits fattigdom, säger historieprofessor Dick Harrison.

Tiggarnas historia är starkt förknippad med folkökningarna. Under medeltiden växte de medeltida storstäderna och tiggarna blev fler, därmed också mer iögonfallande.

– När de blir fler sjunker deras status. Är de lagom många kan vi förhålla oss till dem och känna oss fromma när vi ger dem pengar. Men blir de många skapar de oro.

Rätt och fel sorts

Under medeltiden förändrades synen på tiggarna och man började skilja på rätt och fel sort. Rätt sort var de som ansågs ha skäl att tigga, kanske på grund av hög ålder eller att de inte var arbetsföra. Men någon större möjlighet att reglera tiggeriet fanns inte.

– Först från sent 1500-tal och framåt, när statsmakterna började utvecklas, fick myndigheterna makt och möjlighet att göra något. Staten blev mer kontrollerande. Tiggare var lösdrivare och skumma. De hade ingen fast bostad och det tyckte man inte om, för då gick de inte att kontrollera, säger Dick Harrison.

Tiggeriet reglerades och det blev tillåtet att tigga inom ett visst område mot uppvisande av särskilt tiggarpass.

Förbud 1847

På 1800-talet blev det hårdare tag och i maj 1847 förbjöds allt tiggande.

– Vi hade en stor reformrörelse på 1840-talet. Vi fick många nya lagar över huvud taget, flera fattigvårdslagar, men även andra. Ett exempel är den obligatoriska folkskolan.

Tiggeriförbudet fungerade bara någorlunda.

– En del slank igenom, dem satte man åt och det blev påföljder. Nej, det enda som har fungerat och som verkligen krossade tiggeriet, det var välfärdssamhällets framväxt. Folkhemsbygget. 1964 avskaffades tiggeriförbudet, eller den så kallade lösdriverilagen, den behövdes inte längre. Fattigdomen ansågs utrotad, säger Harrison.

Tillbaka på 90-talet

Under flera decennier, 1960-, 1970- och 1980-talen, fanns det som regel inga tiggare på gatorna i Sverige, berättar Dick Harrison.

– Men med psykiatrireformen 1995, när mentalpatienterna släpptes ut, kom tiggeriet tillbaka. Många kunde inte försörja sig, de drog runt på gatorna och började tigga för sitt uppehälle. Jag minns det här själv. Folk säger att tiggeriet kom med de rumänska tiggarna, men det stämmer inte. Det började på 1990-talet när välfärdssamhället inte räckte till längre.

Dick Harrison tror att debatten om ett tiggeriförbud växer sig stark framöver.

– Så har det varit överallt när tiggarna blir många, det har redan börjat. Tydligt är att politikerna inte vet hur de ska förhålla sig. Ingen har diskuterat frågan på hundra år.

Fakta: Tiggeri i historien

Visa

 * Tiggeri kallades förr även för bettleri, som då var den juridiska termen.

 * Fortfarande finns skyltar på dörrar i äldre hus med texten ”tiggeri och bettleri undanbedes”.

 * Myndigheterna kunde ge vissa arbetshandikappade, som till exempel krigsinvalider, rätt att tigga. Dessa kunde då utrustas med särskilda tiggarbrickor eller tiggarpass. Dessa användes långt in på 1800-talet på vissa håll i Sverige och bars av dem som fått myndigheternas tillstånd att bedriva tiggeri.

 * Kringvandrande luffare kommunicerade med varandra genom att karva in tecken i grindstolpar och dörrar för att tala om vad folket som bodde på gården tyckte om luffare och vilken taktik som var bäst för att få mat och husrum.

Källa: Nationalencyklopedin (TT)

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer