– Hon var väldigt rolig och skämtsam, man skrattade alltid med henne. Hon var verkligen bästa farmorn, säger Alva Gradstock. 

Det var tidigare i höstas som hennes farmor gick bort i cancer. På vårdcentralen fick hon behandling för kraftiga smärtor i höften. Hon fick diagnosen artros, men det visade sig vara cancer.  

– Jag känner stor besvikelse, man litade så mycket på vårdcentralen. 

– Jag förstår inte hur de kunde missa en sådan sak. Det var ju ingen förkylning, det var obotlig cancer. Det får bara inte hända, säger Alva Gradstock. 

IVO gav kritik

Familjen anmälde vårdcentralen till inspektionen för vård och omsorg, IVO. Vårdcentralen fick kritik av IVO för att inte ha varit öppen för alternativa diagnoser. 

Att vården hänger kvar vid samma diagnos för länge är det vanligaste problemet enligt flera chefer inom vården SVT Nyheter talat med. Förutom att fastna i en diagnos, uppges landstingets komplexa journalsystem vara tungrott och problematiskt. 

– Det kan vara lätt för en del och tänka att man känner en press på sig och inte hinner läsa allt. Därför kan man göra bedömningen att läsa det som man tror är rimligt och adekvat endast för det problem som patienten söker för, säger chefläkaren Annica Lindell Lang.

Som chefläkare inom primärvården arbetar Annica Lindell Lang bland annat med att hjälpa verksamheter att vara öppna för att ändra rutinerna när något har gått fel. 

Behandling hjälpte inte

Alvas farmor kämpade med väldiga smärtor i höften. Mot smärtan fick hon smärtstillande medicin och sjukgymnastik, men inget hjälpte.

– Farmor var inte den som klagade så när hon sade att hon hade ont, förstod man att hon verkligen hade det, säger Alva Gradstock. 

Samtidigt som hon behandlades för höftartros av läkare på vårdcentralen tappade hon aptiten och gick ner i vikt. Vårdcentralen skickade henne till en dietist för att gå upp i vikt. Enligt utlåtandet till IVO fick dock inte läkaren som vårdade henne för artros kännedom om hennes viktnedgången förrän det var försent. Om det hade kunnat ändrat prognosen är dock oklart.

Journalsystemet komplext

I landstingets journalsystem dokumenteras allt som händer med patienten. Alla ska komma åt allas journaler, men det blir så mycket text i journalerna att viktig information lätt drunknar i mängden.  

– Man ska dokumentera på ett bra sätt så att det inte blir så mycket text att läsa igenom för att kunna få en överblick. Det jobbar vi mycket med nu att undvika dubbeldokumentation. En journal kan lätt bli tre gånger så lång om samma sak skrivs ned flera gånger, säger Annica Lindell Lang. 

Hon menar även att primärvården jobbar för att bli bättre på att öppna upp patientjournalerna och se om patienten varit hos någon annan inom vården.

Stor njurtumör

Till slut fick Alvas farmor så pass ont att hon knappt kunde ta sig ur sängen. Alva körde henne till akuten och såg till att hon fick vård.

Enligt Alva tyckte personalen där att de skulle vända sig till vårdcentralen då det var lång väntetid på ortopeden enligt.

– Jag sa att vi har all tid att vänta, farmor behövde verkligen vård, säger hon.

Efter många timmars väntan blev hennes farmor inlagd på sjukhuset. Därefter kom beskedet att hennes smärtor i höften berodde på en stor njurtumör. Hon hade drabbats av cancer som hade spridit sig.

– Jag undrar hur länge farmor hade haft ont egenligen. På sjukhuset förstod de inte hur farmor hade kunnat gå runt med en så pass stor tumör, säger Alva Gradstock.

”Önskar inte det här min värsta fiende”

Det är svårt att säga vad som hade kunnat göras för att cancern skulle upptäckts tidigare. Alva Gradstock vill att fallet med hennes farmor uppmärksammas för att underlätta så att det inte händer någon annan i framtiden. 

 – Vårdcentralen kan inte göra något för oss nu. Vi har redan mist det bästa vi har.  

– Jag önskar inte ens att min värsta fiende utsätts för det här. Det är fruktansvärt.