I höstas laddade Sebastian Lauritzen för ännu en hockeysäsong, den andra raka i Timrå IK.

Men ett vanligt träningspass förändrade allt.

– Det var en helt vanligt träning och en helt vanligt smäll egentligen, säger Sebastian Lauritzen när vi ses på Gavlerinken i Gävle där han spelade sex säsonger och vann bland annat ett SM-guld 2012.

Inget anmärkingsvärt

Numera bor han och familjen i Sundsvall.

– Det var egentligen inget anmärkningsvärt över huvud taget, men jag kände att den tog på ett speciellt sätt. Jag började må konstigt och sedan eskalerade det dag för dag och till sist låg jag bara i sängen.

”Kommer hjärnspöken”

Som hockeyspelare har man ont både lite här och där fysiskt, men att må dåligt mentalt kom som en överraskning.

– Det kommer hjärnspöken, man känner sig trött, nedstämd, ledsen och arg, säger Sebastian Lauritzen.

Tuff fråga

Att vara utan hockeyn har varit tufft, men att inte kunna hjälpa till med familjen ännu värre. Och en dag ställde hans fyraåriga dotter en fråga som ställde hela tillvaron på sin spets.

– En dag frågade hon mig: ”Pappa, tycker inte du om mig längre?” Jo, vadå, jag älskar dig mest i hela världen, varför undrar du det? ”Du leker ju inte med mig något längre”. Sånt vill man inte höra som pappa. Det var väldigt väldigt tufft.