Det var efter att en enkätundersökning visade att barnen inte kände sig trygga på rasterna som skolan bestämde sig för att göra något åt situationen. Resultatet blev rastaktiviteter. Det kan vara tipspromenader, hopprepstävlingar, madrassrace eller fotbollsturneringar. Men också gruppstärkande övningar där man ska lösa olika uppgifter tillsammans. Det här har lett till att skolan inte längre upplever mobbning eller utanförskap på skolan, berättar Carl Norin som går i femman.

– Nej faktiskt inte, inte vad jag vet och skulle det vara det så har vi en trygghetsgrupp som tar tag i det och pratar med den som känner sig utanför, men det är väldigt sällan.

Finns det någon som skulle känna sig utanför om det inte vore så här?

– Ja det tror jag att det kanske skulle finnas någon, men där för är det så bra att vi har så många lärare och elever som bryr sig om varandra, säger Carl Norin.

Vad tror du att det är som gör att det inte finns någon mobbning här?

– Jag tror att det beror på att alla respekterar varandra och är snälla mot varandra, säger årskurs fem-eleven Alice Sinak Larsson.

– Ordnade rastaktiviteter har inte jag varit med om på någon skola tidigare. Att det är uppstyrt och att man får med alla gör att det blir en gemenskap på hela skolan. Rastaktiviteterna gör att alla bryr sig om alla. Ofta är lärarna också med och visar att det inte är så konstigt, man behöver inte kunna allt, säger läraren Emma Svensk.

Finns det inte en risk att barnen tappar sin egen initiativförmåga?

– Vi har alltid en dialog med barnen genom elevråd. De får komma med önskemål och förslag och utifrån det lägger vi olika förslag, tankar och idéer om vad vi ska göra. Sen har barnen valfrihet att vara med eller inte på aktiviteten. Det är frivilligt rakt igenom, det finns inget tvång, men det är många som hakar på, säger Peter Åkerström.

– Allt hänger ihop, om eleverna känner sig trygga på rasten så påverkar det inne på lektionen sen. Mycket händer ute på rasterna. Om de kommer och det har hänt något på rasten då får man ägna hela lektionen åt det, säger Emma Svensk.

– Det borde vara en självklarhet att se rasten som viktig. Det är en stor del av dagen. Om barnen inte kommer till skolan för att de tycker rasterna är jobbiga, då har man något att kämpa med. Vi vill ju att barnen ska känna sig trygga både under rasterna och efter, berättar Peter Åkerström.