Det är omkring en plusgrad och snålblåst längs träningsstråket vid Nissan. De har träningskläder och vantar på sig och rör på benen för att hålla värmen när vi träffar dem för en intervju.

Men detta är ingenting mot vad som kan vänta dem om mindre än ett år.

– Har vi tur så är det 20 minusgrader, men det kan också vara ner mot 30 grader.

När startskottet går för nästa Antarctic ice maraton går i november 2017, står far och son Håkan och Andreas Jonsson från Halmstad på startlinjen.

Letar kyla

Nu hoppas de på en riktig kall vinter hemma i Halmstad för få bästa möjliga förberedelser.

– Men blir det riktigt kallt här nere blir det ändå inte mer än minus tio, så då ligger vi ändå femton grader back. I Umeå och Göteborg finns nedkylda inomhushallar som vi hoppas kunna använda också, säger Andres.

Han har själv kommit på ett sätt att testa att andas med minimalt luftintag.

– Det är extremt torrt klimat där nere. Den luft du får in är minimal, så jag hade med mig två sugrör upp på Galgberget och övade för att se hur det känns att chippa in luften. Och det är jobbigt, riktigt jobbigt, säger han.

Alla kontinenter

För pappa Håkan innebär målgången på Sydpolen att han kan bli förste svensk i The seven continents club – en exklusiv skara på ett hundratal maratonlöpare som sprungit på världens alla sju kontinenter.

Håkan har tidigare bland annat prickat av lopp vid Kilimanjaro och på Kinesiska muren.

Egentligen trodde han att att han hade klarat av alla världsdelar redan för två år sedan.

– När jag hade sprungit maraton i Buenos Aires i Sydamerika sa jag till en bekant från Finland att nu har jag sprungit maraton i alla världsdelar. Det tror jag inte du har, sa han, du har inte sprungit på Sydpolen. Och då tändes en gnista, säger Håkan om hur tanken på Sydpolenmaraton startade.

Extremt inspirerar

Och Andreas, som tidigare sprungit maraton med sin pappa på Kinesiska muren och i Rom, hängde på.

Är det att göra extrema saker som är grejen?

– Ja, för mig är det nog det, svarar Andreas. Jag tycker inte det är superkul att träna inför ett maraton. Första gången pappa ringde och frågade om jag ville springa maraton, så ville jag inte. Men när han sa att det var på Kinesiska muren, då blev det ja. Det är klart att det inspirerar mer att åka till Sydpolen än att springa Stockholm maraton.

Men det är inte en ofarlig strapats. Kombinationen kyla och svett kan vara ödesdiger. Det gäller att ha flera lager kläder och fler ombyten med sig på den 42 kilometer långa sträckan.

Och det krävdes övertalning hemma hos fru och sambo för både Håkan och Andreas.

När Håkan däremot kom på att han kunde göra det till mer än bara ett lopp, så gav hans hustru sinv älsignelse till satsningen, berättar han.

– Förra året var jag i Kapstaden och sprang maraton och då fick jag möjlighet att komma ut till kåkstäderna och se vilken förfärlig misär som var där nere. Då besökte vi också barnhem där man kunde se den oerhörda skillnaden jämfört med barnen på gatorna, säger Håkan.

Hjälpte barn

Så genom föreläsningar och en blogg bidrar deras maratonsatsning nu också med pengar till hjälp för gatubarn i Kapstaden genom Svenska kyrkans insamling Låt alla barn få fylla fem.

Med själv loppet på Sydpolen finns bara ett mål:

– Det är inte fråga om att titta på klockan, utan om att komma i mål med svenska flaggan i handen och känna tillfredsställelsen att vi har gjort det. Vi har gjort det som inte många andra har gjort, säger Håkan.