19-årige Mathias tog studenten i fjol. Han hade under en längre tid levt med psykisk ohälsa och efter studenten och under sensommaren kom även droger med in i bilden. I slutet av februari när mamma Ulrica öppnade dörren in till sonens rum, möttes hon av en mardrömsliknande syn.

– Jag möts av att min son hänger från taket. Han har tagit sitt liv. Jag kunde först inte tro att det var han då han måste ha hängt där i flera timmar. Det var som att mitt hjärta slets ur kroppen. Det var mitt enda barn och min andra hälft, säger mamma Ulrica.

Ulrica sjukskrev sig från sitt jobb i ungefär en månad men bestämde sig sedan för att återgå till vardagen.

– Av att bara gå hemma blir man tokig. Man måste försöka inse att vi har gått i en ny fas; vi måste lära oss leva utan honom och möta vardagen, säger Ulrica.

Vännerna har varit viktiga

Mathias som utåt sett var en väldigt glad och trevlig person hade många vänner. Något som mamma Ulrica sett till att ta vara på då hon kort därpå valde att öppna upp sitt hem för Mathias vänner.

– Hit kommer många av Mathias vänner. Vi fikar och pratar roliga minnen om tiden med Mathias. Vi har lagt mycket tid på just det här, att hålla kontakt med hans vänner. Det har nog också varit det viktigaste för oss. Att få höra och försöka pussla ihop tiden efter studenten då vi inte visste vad som försiggick, säger Ulrica.

Begravning på skärtorsdagen

Inför begravningen som hölls på skärtorsdagen lades mycket tid på planering. Vilka låtar som skulle spelas, vad som skulle sägas och hur det skulle se ut – allt för att begravningen skulle vara så mycket Mathias det bara gick.

– Det hölls tal, det spelades musik och det blev en fantastisk vacker begravning, säger Ulrica.

Begravningen var stängd då Mathias haft väldigt många vänner och familjen valde istället att ha en minnesplats på kyrkogården dit vänner och bekanta kunde gå och ta farväl.

Under kvällen placerades det ut mängder av blommor och buketter vid det vita korset som markerar Mathias plats.

”Man blir bara rasande”

När Ulrica tidigt under förmiddagen på långfredagen var ute och gick med familjens hund gick hon förbi minnesplatsen. Då möttes hon av att sonens minnesplats var vandaliserad. Personerna som förstört minnesplatsen hade flyttat på Mathias kors och satt någon annan persons kors på platsen.

– Man blir bara rasande, det är så lågt att skända gravar. Det finns inte i min värld. Det här är bland det mest respektlösa man kan göra, speciellt mot anhöriga som nyligen gått igenom traumat att förlora någon, säger Ulrica.