– Artskyddsförordningen är ganska sträng när det gäller fladdermöss så det måste till en dispens om de ska kunna riva huset, säger Rune Gerell, naturvårdskonsulten som upptäckte hanen.
I Halmstads kommuns detaljplan, för det nya bostadbygget Husaren 3, framkommer att det bor en fladdermus på vinden vid Maratonvägen 2, i huset som ska rivas. Miljövårdskonsult Gerell har gjort en noggrann inventering och kan konstatera att det rör sig om en dvärgpipistell som bor på vinden i huset.
Spelar högt för honorna
Hanen bor själv i vindsvåningen och spelar på natten med sitt ultraljud för att locka till sig honor. De lockas in i vindsvåningen så individerna kan para sig. Det är framförallt i slutet av juli, då honorna fött sina ungar som de är ute och flyger för att hitta nya partners.
– Vi upptäckte två arter. En större brunfladdermus som troligtvis är en överflygande fladdermus men sen upptäcktes ytterligare en art. En individ som har sitt revir på vinden. Under sommaren lockar han till sig honor för att para sig. Det är hans egna revir på vinden i huset, säger Rune Gerell.
Behöver dispens
Det är med hjälp av speciella teknik som uppfattar ultraljud som konsulterna hittat fram till dvärgpipistellens revir. Nu måste Länsstyrelsen i Halland ta beslut om Halmstad kommun får riva huset eftersom fladdermöss skyddas speciellt av artskyddsförordningen.
– Länsstyrelsen Halland måste ge kommunen dispens nu. Men det är en ganska vanlig fladdermus som säkert hittar en ny vind någon annanstans, säger Rune Gerell.
Skydd enligt lagen
Samtliga fladdermusarter, för närvarande 19 st, fridlystes i Sverige år 1986. Sedan dess har ytterligare ett skydd tillkommit som omfattar samtliga Europas fladdermöss, nämligen europeiska fladdermusavtalet, ”EUROBATS”. Sverige har därigenom förbundit sig att genom inventeringar lokalisera platser som är viktiga för fladdermössens bevarandestatus samt ta hänsyn till dessa i den fysiska planeringen. Samtliga arter är även upptagna i EU:s art- och habitatdirektiv (92/43/EEG), bilaga 4, dvs. arter som kräver strikt skydd. Fyra av de svenska arterna är dessutom listade i bilaga 2, där det krävs att de ingående arterna får ”särskilda bevarandeområden”. Genom Artskyddsförordningen (SFS 2007:845) har bestämmelserna i EU:s art- och habitatdirektiv införts i svensk lagstiftning. Av de 19 arterna återfinns 8 på den nationella rödlistan (ArtDatabanken 2015).