Den 47-åriga kvinnan lärde känna den nu avlidne mannen när han var hennes lärare för elva år sedan. Några bekanta i Zimbabwe hade då lagt fram ett affärsförslag som gick ut på att hon skulle sälja guld och diamanter mot en ersättning på tio procent av förtjänsten.

Förslaget byggde på att hon investerade kapital – vilket hon inte hade. Mannen ska då ha gått med på att investera i verksamheten efter att kvinnan förklarat affärsidén. Hans förtjänst skulle bli 20 procent av investeringsbeloppet. Kvinnan övertygade även andra bekanta att investera i verksamheten.

Bad om mer pengar

Vid flera tillfällen ska de som ansvarade för verksamheten ha meddelat att ytterligare investeringar krävdes. Varje gång förde mannen över mer pengar till kvinnan och upprättade ett nytt skuldbrev med ett nytt totalbelopp, och med samma ränta på 20 procent. I det sista skuldbrevet uppgick lånet till 326 000 kronor.

När det visade sig att affärsverksamheten i Zimbabwe inte existerade så menar kvinnan att hon och mannen hade kommit överens om att bortse från räntan, och att hon bara skulle betala igen kapitalbeloppet. Enligt ett muntligt avtal ska hon sedan dess ha betalat tillbaka 76 500 kronor.

Motsades av dödsboet

Dödsboet hävdade att samtliga skuldbrev skulle räknas, vilket skulle innebära att kapitalbeloppet uppgick till drygt 1,3 miljoner kronor. Den upplupna räntan skulle då ha varit nästan 2,6 miljoner kronor till och med april 2018. Dessutom menade man att någon överenskommelse om att bortse från räntan inte existerade.

Tingsrätten går på kvinnans linje när det gäller att storleken på kapitalbeloppet bör ses som 326 000 kronor, men menar att räntan ska betalas. Hon döms därför att betala tillbaka 326 000 kronor, samt upplupen ränta på 586 575 kronor, samt en årlig ränta på 20 procent på kapitalbeloppet från och med den 19 april 2018 fram till att det är återbetalat.