Nordenskiöldsloppet arrangerades för första gången i modern tid i fjol, men det har anor från 1800-talet. 1884 arrangerades det för första gången och som vinnare då stod Pavva ”Pau-Lasse” Nilsson Tuorda. Han kom in på tiden 21 timmar och 22 minuter. Inte så illa, med tanke på att vädret ska ha varit dåligt, liksom utrustningen.

”Målet är att överleva”

Annat var det 2016. Då vann John Kristian Dahl på tiden 8.35.16. Fullt så bra kanske det inte går för Roine Schölin, men han har gett sig sjutton på att klara av hela sträckan.

– Målet är att överleva. Nä, skämt åsido, jag hoppas på att klara av det på mellan 20 och 22 timmar. Fast man vet ju aldrig, vad jag förstår är det inte så kuperat. Jag kan lika gärna klara det på 16 timmar.

Varför gör du det här?

– Jag har åkt skidor och orienterat sen jag var liten. Jag började åka på den gamla banvallen hemma i Örkelljunga när jag var 12,13 år. I fjol gjorde jag mitt tionde Vasalopp. Jag kände att nu kan jag den här sträckan och ville ha en annan utmaning.

Stor psykisk utmaning

Hur har du förebrett dig?

– Jag har väl åkt ungefär 80 mil skidor på snö under vintern. Sen har vi en maskin i källaren jag tränar på också.

Vad blir den största utmaningen?

– Helt klart det mentala. Att så få gånger och så korta stunder som möjligt tänka på hur jobbigt och tråkigt det är, och på hur långt man har kvar. Jag lever på min envishet.

En del skulle kanske föredra att sitta hemma framför teven och äta något gott på påskafton...?

– Alla är inte lika sinnade. Känner man så är det kanske inte Nordenskiöldsloppet eller Vasaloppet man ska börja med. Man kan sätta upp ett rimligt mål och sen jobba utifrån det.