Hemma hos familjen Andersson i Vallda utanför Kungsbacka är det fullt ös och Signe, 4,5 år, och Alma, 1 år, röjer runt på golvet. Men 2011 när Signe var på väg att födas på förlossningen i Varberg höll det på att gå illa.

– Man ligger där och kämpar och tror att det ska gå vägen men när min dotters hjärtljud började försämras och även min ork tröt så bestämde sig då till slut för att göra ett snitt, säger Jenny Andersson. 

Läs också: Färre akuta kejsarsnitt i Varberg

När beslutet togs var Jenny Andersson så trött att hon inte hann fundera speciellt mycket över vad det var som hände.

– När jag väl låg på operationsbordet bara skakade jag och det var väldigt jobbigt, säger Jenny Andersson.

Och när Signe föddes mådde hon inte bra.

– Min dotter var så pass påverkad att hon fick ligga i en kuvös i två timmar och få hjälp med syresättningen, säger Jenny Andersson.

Jenny Andersson fick vara hos dottern men hon fick inte ta henne i sin famn förrän efter två timmar.

Oron kom efteråt

Signe återhämtade sig och idag mår hon bra. Och Jenny Andersson berättar att det var först efteråt som tankarna kom.

– Det är först efteråt som man funderar på vad som kunde ha hänt. Nu gick ju allting bra till slut så då är man ju väldigt tacksam, säger hon.

När Jenny Andersson skulle föda Alma förra hösten var tanken att det skulle bli vaginalt. Hon hade fått höra att det inte skulle vara något problem, trots att hon genomgått ett kejsarsnitt tidigare. Men även denna gång tog det stopp och trots värkar hände inte så mycket. Den här gången togs belsut om kejsarsnitt tidigare på grund av Jenny Anderssons historia.

– Läkaren kom till mig dagen efter och sa att jag ska vara tacksma för att jag bor i det landet som jag bor i och under den här tiden för annars så vet man inte hur det hade gått. Min kropp verkar inte vara ämnad att föda den vanliga vägen utan jag behöver hjälp, så jag är väldigt tacksam för att jag kan få det, säger Jenny Andersson.