Sofia Dyberg Bartholdsson har sjukdomen MS i grunden och under graviditeten gick hon upp i vikt. Barnmorskan sa att hon därför kunde vara svår att sticka och ansåg att en utredning om riskerna med ryggbedövning vid förlossningen borde övervägas. 

– Hon ringde till anestesi och narkos och fick då svaret att det inte var någon fara eftersom jag inte hade så högt BMI, säger Sofia.

Positiva upplevelser sedan tidigare

För cirka tre år sedan födde Sofia sitt första barn på Hallands sjukhus i Varberg och då hade hon en helt annan upplevelse av ryggbedövning.

– Den gick ur kroppen direkt. Det var inga konstigheter alls och därför trodde jag att det skulle gå lika bra denna gång så klart, säger hon.

Drabbades av rosfeber

Fem dagar efter hemkomsten från förlossningen drabbades Sofia av svår hudinfektion, så kallad rosfeber, i sitt ena ben och fördes med ambulans till akuten.

Under dagarna som följde åkte hon in och ut från sjukhuset och blev sedan inlagd på akutvårdsavdelning i åtta dygn. Därefter ansågs hon vara tillräckligt frisk för att skickas hem.    

– Vi stred oss kvar. Min man Peter blev arg och vi vägrade åka därifrån. Vi flyttades till en neuro/stroke-avdelning i Varberg och blev kvar där i fem veckor, så jag var ju inte särskilt färdigbehandlad, säger Sofia.

Sjukvården gör avvikelserapport

Att nervroten skadas när ryggbedöving sätts är mycket ovanligt och drabbar endast en person på 10.000.

Sjukvården har gjort en avvikelserapport om Sofias nervskada och i nuläget vill ansvarig verksamhetchef inte kommentera det enskilda fallet.

Sofia beskriver att nervskadan begränsar hennes rörlighet och i det ben hon drabbades av rosfebern känner hon smärta än i dag.

– Mitt högra ben bär mig inte utan jag stödjer upp hela mig på det andra benet, men det benet har jag ju ont i så hela situationen är jättejobbig, säger hon.

Vill ha ledsagning till rehab

För att nervskadan ska kunna läka är det viktigt att Sofia får tillgång till rätt rehabilitering. I dagsläget får hon hjälp med träning i hemmet men har även remiss till klinik.

Kommunen har erbjudit färdtjänst dit men eftersom Sofia inte har beviljats ledsagning, det vill säga en person som följer med henne och hjälper till med ombyte, toalettbesök och dusch i samband med träningen, så kan hon inte åka dit. Hon har heller ingen som kan ta hand om bebisen under tiden.

Kommunen anser inte att Sofia är i behov av ledsagning och avslår hennes ansökan med motiveringen att hon ”kan få hjälp av taxichauffören till/från träningen samt att ombyte och toalettbesök kan göras i hemmet innan träning.”

Sofia har överklagat kommunens beslut. I sin överklagan skriver hon att ”jag ska bassängträna och kan omöjligt sitta i rullstol ombytt i badkläder”.

– Jag tror inte att någon vill sitta i badkläder och bli hämtad av en okänd människa för att åka och träna, och därefter sitta i en blöt rullstol och åka hem igen. Nu är det snart vinter också, säger Sofia.

– Läkaren har sagt till mig att om jag får rätt träning så har nervroten upp till ett år på sig att läka. Inom den tiden finns möjligheten att jag kan återgå till ett normalt, eller mer normalt liv än i dag, så jag känner att det är bråttom.

SVT Nyheter Halland har varit i kontakt med Maria Sjödahl, avdelningschef på uppdragsavdelningen på socialförvaltningen på Varbergs kommun. Hon vill inte kommentera det enskilda fallet, men säger att hon har förtroende för att handläggarna följer lagen och välkomnar personer som inte är nöjda att överklaga.

Motiveras av familjen

Sofia kämpar nu för att skadan ska läka, både för sin egen och för sin familjs skull.

– Barnen behöver mig. Jag kan inte bara ligga och gråta. Min man kan inte bära allt själv. Jag måste kämpa.