1970-talet var de fria teatergruppernas tid i Sverige. Skånska teatern kom till Landskrona 1974 med löfte om att fritt få använda den mestadels tomma teatern. Gruppen hade en tydlig idé om hur de ville arbeta och vilken slags teater de ville skapa. Och publiken strömmade till – plötsligt drog teatern fulla hus.
Muséet söker minnen
Landskrona museum saknar inte föremål från tiden med Skånska teatern. Det finns tusentals fotografier, mängder av scenkläder, rekvisita och tidningsartiklar. Men nu är det något annat man söker till en ny utställning om teatereran.
– Vi har inte så många personliga berättelser. Det vill vi luska fram, säger Annelie Ingvarsson, antikvarie vid Landskrona museum.
Kollektivt arbete
På Skånska teatern formades skådespelare som Rolf Lassgård och Peter Haber. Även Håkan Persson, präglades av tiden i gruppen. Han fick jobb som ljudtekniker och blev så småningom teaterproducent.
Politiskt stod gruppen till vänster. De ville att jämställdhetsideal skulle prägla arbetsvillkoren. Alla medlemmar i ensemblen tjänade lika mycket pengar. Med ett undantag.
– Kvinnorna hade ett särskilt menstillägg på lönen, säger Håkan Persson.
Han berättar även om gemensamma städscheman.
– Oavsett vad du jobbade med så skulle alla städa klockan tre på fredagar. Jag har hittat ett gammalt städschema där jag sett både Peter Habers och Rolf Lassgårds namn, säger han.
”Hela ensemblen gick utklädda på stan”
Skånska teatern hade målet att nå helt nya publikgrupper genom att arbeta utåtriktat. Gruppen besökte arbetsplatser där de gav smakprov på kommande föreställningar.
– Inför premiärer kunde hela ensemblen gå ut utklädda på stan. Dom sjöng och spelade, och passade på att sälja biljetter, berättar Håkan Persson.