För första gången deltar Lars Thomasson i det symposium som är uppkallat efter honom. Han är glad men förhäver sig inte.
– Ja, det är ju en väldigt stor ära men jag har inte själv medverkat till det. Jag är ju uppvuxen i en tid när man skulle vara blygsam, säger Lars Thomasson i en intervju med Sameradion & SVT Sápmi.
Det är sjätte gången som Vaartoe, centrum för samisk forskning vid Umeå universitet, arrangerar Lars Thomasson-symposiet. Syftet är att uppmärksamma Thomasson och hans arbeten, både som politiker, inom utbildning och som forskare och historiker. Vaartoes föreståndare Patrik Lantto är glad över att Thomasson själv gästar symposiet.
– Lars har fungerat som en mentor för många. Han hjälper folk, han diskuterar gärna frågor, han skickar material och han är ju så oerhört kunnig på så många områden så man får så mycket ut av varje samtal med Lars och man blir alltid uppmuntrad i det man gör, säger Patrik Lantto.
Samerna utan röst
Lars Thomasson föddes i Jämtland 1928, i en tid när den samiska organiseringen hade startat. Hans far Nils Thomasson ägde visserligen renar men han utbildade sig till fotograf och livnärde sig och familjen på fotografering och handel. Lars Thomasson berättar att även om hans far inte var längst fram i frontlinjen så stred han för samerna och det väckte Lars intresse att försöka förbättra samernas situation.
– Det var alla samefrågor och framförallt det som rörde Jämtland och Härjedalen. Det var grogrunden till att jag i början intresserade mig för det här. Förr så skulle inte samerna komma till tals överhuvudtaget. Det var lappfogdarna som talade å samernas vägnar och det var ju möten som lappfogden hade och bestämde vilka ärenden som skulle vara och var själv ordförande och sekreterare, skrev själv protokollet. Det var ingen samisk medverkan, berättar Lars Thomasson.
Nordsamerna en frisk fläkt
Han delar gärna med sig av minnen och tankar från tiden när den samiska organiseringen startade. Bland annat berättar han om sitt första möte med nordsamer.
– Jag tyckte att de var väldigt duktiga, de var orädda, målmedvetna och de stod upp. Om man i söder försökte dölja det samiska, som många var tvungna att göra för att överleva, så var det här någonting nytt. De var samer och ”här är vi och så här är det”. Jag tyckte de var väldigt duktiga med det, det var en bra fläkt, säger Lars Thomasson.
Lars var en av dem som startade Svenska samernas riksförbund, SSR, för 68 år sedan tillsammans med bland andra Gustav Park och Israel Ruong. Själv satt han kvar i SSR:s styrelse under flera decennier.
”Gäller att hålla ihop”
– SSR har betytt mycket. Det var första gången samerna organiserade sig men i början ville inte alla samebyar vara med därför att man tyckte att man klarar sig själva, men i efterhand har alla förstått att i den värld vi lever nu så gäller det att hålla ihop, säger Lars Thomasson.
Han har många minnen av SSR:s första ordförande Gustav Park, som han beskriver som stridbar och som retade upp myndighetspersoner.
– Park var väldigt orädd, han var kyrkoherde i Stensele och det kunde ingen ta ifrån honom. Han hade kungens fullmakt på att han var kyrkoherde för det fanns ju de som skrev att “flytta på den där lappen till nånstans i Småland där det finns varken lappar eller renar, där kan han hålla på”.
Sametinget hävdade sig
Lars Thomasson är en av dem som ligger bakom tillkomsten av Sametinget. Efter att riksdagsbeslutet togs inrättades en kommitté där Thomasson ingick med uppgift att förbereda arbetet och han är glad över att Sametinget inrättades där alla samer är representerade.
– Staten hade nog tänkt sig från början att genom ett sameting så skulle staten kunna styra, men Sametinget tog saken i egen hand på en gång visade att det här är vår organisation. Staten gick på en nit där som trodde att nu skulle man ha alla samer under kontroll, ler Thomasson.
Nu har han nått den aktningsvärda åldern 90 år.
– Jag är på upploppet nu, jag kan inte tänka nåt annat men jag är glad att jag har fått vara med så länge, säger han.