I fikarummet i Bydalen möts Rickard Svedjesten och Marie Nordgren. De har båda jobbat som pistörer i många år och känner till farorna med laviner.

Det är fortfarande jobbigt att prata om olyckan i Hamra i måndags. Varken Rickard eller Marie vill spekulera i vad som egentligen hände. Det får arbetsmiljöverkets utredning utvisa.

Men klart är att olyckan ändå påverkar.

– Oerhört mycket, säger Rickard Svedjesten, pistör i Bydalen. Vi är en liten yrkesgrupp där alla känner alla.

– Vi har förlorat en nära vän och kollega, säger Marie Nordgren, utbildare på SLAO och pistör.

Både Marie och Rickard känner till farorna och har själva dragits med i laviner under arbetet som pistör.

– Det tror jag att alla vi som jobbar i fjällen har varit med om, säger Rickard.

– Det är fasansfullt att känna att man inte har någon kontroll när det händer, säger Marie. Det är en känsla man bär med sig hela livet efteråt, så fort snön suckar till under en.

Varje år utbildas omkring 30 nya pistörer i Sverige. Alla skidanläggningar i lavinfarliga områden har pistörer som är utbildade i lavinkunskap, men det är inget lagkrav på det.

– I år har vi infört ett nytt krav inom SLAO, berättar Marie Nordgren, som håller i alla pistör och skidpatrullsutbildningar inom organisationen.

– Alla som gör lavinriskbedömningar måste ha gått en utbildning för det och det är nytt från i år, säger hon.

Om olyckan in Hamra kommer att påverka pistörernas vardag och arbetsmiljö har båda svårt att sia om.

– Det finns alltid en risk i det här jobbet, säger Rickard Svedjesten.

– Det är ett rörligt material vi jobbar med, menar Marie Nordgren, och det är ett riskfyllt arbete.