Studenten Alex Bartsch tar ett djup andetag och andas ut allt han kan i ett rör. Hans lungkapacitet testas. Lite senare får han hålla andan så länge han kan, medan forskningsledaren Erika Schagatay mäter mjältens storlek med hjälp av ultraljud.

Alex är en av 23 testpersoner i ett unikt forskningsprojekt på Mittuniversitetet i Östersund.

– Vi testar en massa olika fysiologiska parametrar -  lungvärden och lungfunktion, hur hjärtat och pulsregleringen fungerar, blodvärden och mjälten, berättar Erika Schagatay professor och forskningsledare på Mittuniversitetet. Mjälten pytsar ut extra röda blodkroppar när man får syrebrist så vi vill se om en stor mjälte skyddar personer på hög höjd.

Individuella skillnader

Redan 2011 gjorde Erika Schagatay tester på klättrare på Mount Everest. Vid de testerna identifierades ett antal parametrar i kroppen som kan vara indikatorer på hur väl kroppen hanterar den höga höjden. Det är en del av dessa parametrar som man nu går vidare med och mäter i en kontrollerad miljö för att se om det på förhand går att säga hur en individ reagerar på hög höjd.

– Det vore jättebra om man kunde hitta ett test som man kan göra på låg höjd nära havsytan så man vet i förväg vem som behöver acklimatisera sig. Det väldigt stor individuell skillnad. Vissa kan få höjdsjuka och en del idrottsmän kan prestera väldigt dåligt på hög höjd.

Artikeln forsätter nedanför bilden

5300 meters höjd

En del av forskningen utförs i Mittuniversitetets höghöjdsrum. Testpersonerna får sitta i 30 minuter i rummet, på en simulerad höjd av 5300 meter. Det är samma höjd som Mount Everest basläger. Syrenivån i luften är sänkt till ungefär hälften av den normala. I höghöjdskammaren fortsätter de fysiologiska mätningarna för att se hur personerna reagerar.

– Efter några minuter inne i höghöjdskammaren kände jag mig lite yr, berättar Alex Bartsch. Jag hade svårt att fokusera. Men det gick bra.

Stort intresse från idrotten

Höghöjdsträning är en gammal metod för många elitidrottare, som längdskidåkare och skidskyttar, eftersom en del tävlingar hålls på hög höjd. Lyckas Mittuniversitetet ta fram ett test som i förväg visar individens förmåga så finns ett stort intresse från elitidrottare för det.

– Då kan kanske man dela in en träningsgrupp i tre grupper: De som kan tävla på hög höjd direkt, de måste träna lite på hög höjd och de som måste lägga ner många veckor på acklimatisering innan de kan tävla.